Titeln på Ulla-Lena Lundbergs senaste bok Saker som gör det lättare att dö (2025) är drastisk. Kanske ironisk? Med förtroende för hennes insikter och hela produktion, vars omkring tjugo verk jag läst under årtionden, påbörjar jag läsningen. En författare med debut som tonåring och som skrivit i de flesta genrer. Förutom den oförglömliga trilogin om […][...]

I årtionden har jag läst Merete Mazzarella. Hennes böcker och krönikor känns som återkommande möten. Nästan som en god gammal vän som man samtalar med med jämna mellanrum. Hon skriver klokt, lätt, allvarligt, med igenkännande humor. Små detaljer som speglas i litteratur, forskning och filosofi. Vardagens vedermödor och dagspolitikens dilemman. Världens skönhet och hemskhet. Både […][...]

Människan härstammar från aporna. Ingen har missat det. Men personligen kan jag ibland ha lite svårt att ta in detta faktum, kanske för att tidsspannen är så stora. Två till tre miljoner år är mycket att omfamna för någon som kan hoppas på att bli 80 eller kanske 90. Men ja, vi människor härstammar från […][...]

När jag var fem år gammal åkte jag till Åbo med min pappa och min farmor. Mina minnen från den resan är fragmentariska – den stora finlandsfärjan, de karelska pirogerna med äggsmör, Åbo slotts vita väggar – men syftet var att hälsa på Reijo och hans familj. Reijo var ett av de finska barnen som […][...]

”Tiden stod och vägde som om den hade ett val men det fanns inget val.” Så inleds Maja Tinnervalls andra roman där vi får följa sex personer som befinner sig precis där, i klorna på en tid som både tycks pausad men som också obönhörligt fortsätter. Elin och Otis har flyttat till ett radhus och […][...]

Den grekiska prinsessan Filomena blir våldtagen av sin svåger Tereus. Han skär ut hennes tunga för att hon inte ska kunna vittna om brottet. Men Filomena väver med tiden en bild. Ovidius har i sitt verk Metamorfoser odödliggjort myten om Filomena. Det slutar naturligtvis i tragedi, men det är inte våldtäkten utan vittnesmålet i form […][...]

Sherri Chessen vet, redan första gången hon måste rusa upp i natten och kräkas. Hon är gravid. Hon känner igen tecknen – det här är hennes femte barn, och hon och hennes man Bob är till en början glada. Tills Sherri inser att hon tagit en medicin som Bob haft med sig från Storbritannien, men […][...]

Martin Gelins avskedsbrev är en kärleksförklaring till det stora landet i väster. Eller är det? Här har han levt i mer än 20 år, gift sig och blivit medborgare. Han läser Don DeLillo, lyssnar på Aretha Franklin, åker till Texas för konserter med countryartisten George Strait och kan inte se sig mätt på den klassiska […][...]

I likhet med journalisten Bosse Lindquist – som står för den initierade inledningen till De hemliga breven: den politiska familjen och vardagens samtal – svalde jag 1982 med hull och hår Jan Myrdals (1927-2020) förskräckliga uppväxt, såsom den skildras i första delen av hans självbiografiska trilogi. Strax innan Barndom släpptes i bokform, sändes den som […][...]

Antar att ni alla någon gång återvänt till en plats från barndomen och slagits av hur liten och oansenlig den känns. I minnet var det ett äventyrligt, magiskt och enormt ställe. Vid återseendet är allting förkrympt och magin försvunnen. Då kan det vara av vikt att stanna till och försöka återskapa magin. Att ta tillbaka […][...]