Det är början av nittiotalet och Petra tar studenten men känner stor osäkerhet inför sin framtid. I lägenhet i Väsby med ensamstående mamma och tonårig lillasyster är fortsatta studier inte en självklarhet. Mest av allt drömmer Petra om ett vuxenliv med en egen familj.

Hon börjar på Konsum där hennes mamma jobbar. Pengar behövs för att få mat på bordet. Bästa vännen Stina lever i en helt annan verklighet med akademikerföräldrar i pampig villa. Deras kompisgäng åker och badar, går på disco och spelar fotboll. Petra träffar Pelle som redan bor i lägenhet och de inleder snabbt ett förhållande. Men allt är inte som det först verkar. När Petras mamma Naimi faller i trappan och hamnar på sjukhus blir det skarpt läge. Petra står med ansvar för både syster och hem. Pelle gör hon slut men länge måste Petra leva i obehaglig osäkerhet och tvingas se sig om där hon är.

Petra övertalas av Stina att avlägga högskoleprovet vilket hon gör med goda resultat. Hon funderar på medicinstudier eftersom hon fått insyn i sjukhus och vård. Först måste hon arbeta och spara pengar. Studielån är inte ett alternativ. Kompislivet får stå tillbaka när arbetsdagarna blir långa. Livet knackar på med sorg men också glädjeämnen. Hon blir mera vaken och intresserad av omvärlden. I slutet av boken är Petra på många sätt en mognare ungdom än i bokens början.

Bokens handling utspelar under ungefär ett år. Här kommer nittiotalet fram med både musik och livstil. När vännerna ska träffas ringer de trådsamtal och svarar i luren med hela nummerserien. De hyr filmer och kollar på tv:n tillsammans. Ibland tar de pendeln in till Stockholm för att gå på diskotek eller äta pizza. Vid ett annat tillfälle upplever kompisgänget fotbolls-EM på Råsunda stadion. Tidsandan och miljön tecknas trovärdigt.

Boken skildrar mycket vardag. Både i hemmet och på arbetsplatsen. Här är det matlagning, tvätt, städning, hoppande i duschen och tv-tittande. Ofta syns lite av den delen av livet i ungdomsböcker och romaner. Ibland kanske väl mycket här, å andra sidan är vardagslivet navet i tillvaron för de flesta. Bokens trovärdighet stärks genom verklighetsförankringen.

Genren är feel good-roman eller/och ungdombok. Berättandet är ur Petras perspektiv. Intrigen är dialogburen; läsaren lär känna de övriga karaktärerna genom samtalen som också sparkar handlingen raskt framåt. En språklig detalj är att Petras mamma uttrycker sig på österbottnisk dialekt eftersom hon ”arbetskraftinvandrat” från Finland i början av 1960-talet.

Författaren har i år skrivit en uppföljare med titeln Nyp mig inte i ändan. I den skildras Petras väg ut i vuxenlivet. Redan titeln lovar något.