Grottmannen från 1977 är en politisk roman, vilket passar ett valår som detta. Temana som utforskas är flera. Moderniteten som gör människan vilsen. Individualismen som slår sönder familjen. Fadersrollen i ett allt mer jämställt samhälle. Villkoren för ”kulturarbetare” och konstens förflackning i en marknadsekonomi. Men det tema jag fastnat för är invandrarens mellanförskap. Det är […][...]

Mina och hennes lillasyster Jasna skickas iväg av sina föräldrar och kommer med den sista bussen från Sarajevo innan staden stängs av från omvärlden. Deras första stopp är hos pappans bekanta i Makedonien och Mina tror att det bara handlar om några veckor. Men veckorna blir till månader och det blir uppenbart att de inte […][...]

Det är 1870 och nödår i Sverige. Skördarna slår fel. Människor svälter. Stinas lillebror Oskar orkar inte ens gå till skolan längre. Stina längtar så efter att få gå i skolan, och alla barn ska ju få gå i folkskola nu, men far säger nej. Stina behövs hemma för att hjälpa mor. Och mor väntar […][...]

Debutanten Elina Gobena berättar historien om Liv. Liv har trots sina trettio år ännu inte riktigt hittat rätt i livet. Hon pluggar fortfarande, bor ensam med sin katt och har som den enda av syskonen fortfarande kontakt med sin far. Föräldrarna är båda läkare, men skilda sedan många år. Deras pappa Rooba kom från Etiopien […][...]

Migration tar sig många uttryck. Mer än en miljon svenskar flyttade till Amerika på 1800-talet, det vet vi mycket väl. Mindre känt är att en del flyttade tillbaka till den gamla världen igen. Två av dessa var Sven Delblancs mormor och morfar. I fritt gestaltad romanform berättar han deras historia. Samuel Eriksson är prästvigd i […][...]

Psykiatern och författaren Åsa Nilsonne (född 1949) bar under många år berättelsen om sina fem år i Etiopien i början på 1960-talet inom sig, innan hon – efter ett par misslyckade försök – i sjuttiofemårsåldern slutligen lyckades sätta sina hågkomster på pränt. Något som resulterade i den fängslande självbiografin Den jag blev i Addis Abeba: […][...]

Martin Gelins avskedsbrev är en kärleksförklaring till det stora landet i väster. Eller är det? Här har han levt i mer än 20 år, gift sig och blivit medborgare. Han läser Don DeLillo, lyssnar på Aretha Franklin, åker till Texas för konserter med countryartisten George Strait och kan inte se sig mätt på den klassiska […][...]

Det är denna lycka vi söker. Vi är olydiga. Vi förtjänar att straffas. Men vi låter ingen straffa oss. Vi straffar varandra, blinda inför oss själva. Vi är omöjliga att se. Genomskinliga. Jag kan inte sova, ansiktet värker. Hans händer, hans kyssar, det salta i hans tårar, det räcker inte. Ingen hör oss. Kärlekens exil […][...]

LaGuardia är en flygplats utanför New York, tydligen ökänd för ständiga byggarbeten. Det är åtminstone så baksidestexten till Nnedi Okorafors LaGuardia, en serieroman om en framtida värld där varelser från hela universum strömmar genom den numera interplanetära flygplatsen, slutar: ”And it’s still under construction.” Till denna flygplats anländer Future. Inte från yttre rymden, utan från […][...]

Bär plockar man i de svenska skogarna fritt. Det ingår i allemansrätten. Vill man ha sina bär plockade däremot, på torget, i frysen, i syltburkar, då måste ju någon annan plocka åt en. Helst utan att den där nätta lådan, sylten eller fryspåsen kostar en förmögenhet. Där kommer människor som Alina, Petro och Vlad in […][...]