Vilket fyrverkeri av känslor som döljer sig i den här lilla sydamerikanska pärlan! Chilenskan Maria Luisa Bombal sägs med sin magiska realism ha inspirerat såväl Gabriel Garcia Marquez som Isabelle Allende. Kortromanen Det hon minns kom ut första gången 1948 och jag måste säga att den åldrats väl. Nåja, det där med kvinnor som sitter […][...]

I förordet till Ny Poesi – 2023 klappar initiativtagaren till antologin sig själv på axeln. Och med all rätt! Det behövs fler forum för nya poetiska röster. Andra förlag, som Wahlström & Widstrand och Brombergs, har lagt ner sina debutantantologier – antagligen för att det inte var lönsamt i förhållande till hur mycket arbete som […][...]

Plötsligt befinner jag mig nästan hundra år tillbaka i tiden när jag läser Annika Åmans debutroman Lumpänglar (2022). I svenskspråkiga Österbotten, i fabriksområdet ”Masunin” i min egen hemkommun. I ett myller av människor och omvälvande händelser. Tiderna oroliga, fattiga, såriga efter första världskriget och inbördeskriget i Finland. Så som alltid när omvälvningar sker påverkas kvinnor […][...]

Visserligen har min samling Barbara Pym-böcker legat nedpackad i en låda på vinden de senaste åren, men att det inte ringer någon klocka när jag läser titeln på den nyligen utgivna Ensamhet i sällskap gör mig förbryllad. Inte har väl ett tidigare okänt manuskript påträffats? Snart nog begriper jag hur det hela hänger ihop. Förlaget […][...]

Tove Jansson är och kommer i många år förbli en av våra mest välkända författare. Få sagor har fått sånt genomslag, och behåller uppmärksamheten hos sina läsare. Den vuxna läsaren (som eventuellt aldrig har läst någon Muminbok egentligen) samlar på muggar medans den yngre generationen bläddrar i bilderböcker och sagor. Men, Tove var så mycket […][...]

Bokens huvudperson Isak jobbar i hemtjänsten på en liten ort i Småland. Plötsligt hör hans pappa Fredrik av sig. De har inte haft kontakt på många år. Inte sedan pappan övergav Isak efter en fruktansvärd olycka där Isaks mamma och lillasyster faktiskt miste sina liv i en brand. Nu är hans far en berömd konstnär […][...]

Som ung och sökande högstadieelev på 1980-talet fick jag en gång händerna på Contra, en tidskrift som betecknades som högerextrem. Man kunde beställa klistermärken via tidningen. Olof Palmes ansikte i mitten av en måltavla. Men också sådana som bar budskapet ”Befria Baltikum”. Det framstod i mina ögon som lika rättfärdigt som omöjligt att de tre […][...]

Även om man knappast kan anklaga Konrád – änkeman, pensionerad kommissarie jämte inbiten Reykjavíkbo – för att slå klackarna i taket i de tre första böckerna i Arnaldur Indridasons senaste deckarserie, tar han priset i den nyutkomna, fjärde delen Tyst som muren, där han närmast framstår som svårmodig. Jag har förstått att somliga läsare har […][...]

I ett land utan namn med ett krigshärjat förflutet, i en lika namnlös stad med en flod och en brännande sol bor India tillsammans med sin älskade, Kallas. De lever i en lägenhet och ägnar dagarna åt att tänka, hon vid universitetet, han på ett namnlöst kontor. De lever i en harmoni utan barn, i […][...]

2014 påbörjade Elly Griffiths en ny deckarserie, The Brighton Mysteries, som ännu (?) inte finns översatt till svenska. Staden på brittiska sydkusten präglas av semesterfirare och underhållning, och morden i serien har en eller annan koppling till varietéföreställningar, trolleri och andra uppträdanden. Den första Brighton-boken, The Zig Zag Girl, utspelar sig 1950. Där upptäcker polisen […][...]