Som barn älskade jag att bläddra i en bok som hette Hexikon – en sagolik uppslagsbok av Alf Henriksson, Disa Törngren och Lars Hansson tillsammans med mina föräldrar. Den lockade med sina berättelser, mysterier och myter, men framförallt med sina spännande bilder. Precis samma lockelse väcktes till liv när jag började bläddra i Skogen av Tora Wall. Det här är en bok jag inte visste att jag gick och väntade på.

Skogen är en berättelse som kan läsas från pärm till pärm, men fungerar lika bra som ett uppslagsverk. Tora Wall tar med läsaren ut för att upptäcka skogen på nytt. Genom sägner och sagor får vi också möta historiens Sverige. För det finns ju såklart en bakgrund till alla de berättelser som rör sig genom tiden. Och det skadar inte att veta hur man håller sig väl med både skogsrå, troll och älvor. Och varför det är farligt att röra sig i gränslandet mellan natt och dag, mellan skog och öppna ytor.

I Skogen får läsaren fördjupa sina kunskaper om skogens djur och växter, men även de mytomspunna väsen som gömmer sig däri. Det är både en historiebok och en skogspraktika för den som vågar sig ut i de allra djupaste skogarna. Visste du att om du går vilse så är det bäst att vända kappan ut och in? Men är du bara lite vilse kan det räcka med att vända ut och in på en ficka.

Jag gillar hur de stora penseldragen blandas med anekdoter och berättelser om alldeles vanligt folk. Vi rör oss från berättelser om världsträdet Yggdrasil till berättelser om vardagen i fäbodarna om somrarna. Utöver berättelserna är illustrationerna i Skogen helt magiska, det märks att bilderna är noggrant utvalda och skapar en extra dimension till läsandet. Jag kan sitta och bläddra i boken bara för att titta på allt det vackra, precis som när jag var barn.

Att Skogen blev nominerad till Augustpriset gör mig inte det minsta förvånad, den är både lärorik och välkomnande även för den som sällan läser facklitteratur. Det är en bok jag kommer återkomma till många gånger.