Gränslandet mellan flicka och kvinna har behandlats mycket i litteraturen de senaste åren. Det äckliga, hotfulla, gränsöverskridande, utsatta och föränderliga har vridits och vänts på av såväl Maria Maunsbach (Lucky Lada och jag) som Lisa Zetterdahl (I det vilda), bara för att nämna två exempel. Det är denna kör av röster som det nya, brittiska […][...]

Jag är inte målgrupp för Björn Karlssons debut, som vänder sig till åldersgruppen 9-12 år, men jag brukar hävda att en bra text är en bra text oavsett vem den är skriven för. Dock gäller även det omvända: en halvsjattig text är och förblir halvsjattig oavsett vem det är som läser. Tyvärr hör Trillingdeckarna och […][...]

Alexandra Dahlberg debuterar med den äran och vi får med Vi är bara inte vänner längre en gedigen ungdomsroman från hennes hemstad Gävle. För åttondeklassaren Amanda blev högstadiet inte det hon hoppats på. Hon har ofrivilligt hamnat i klassens periferi medan hennes enda vän Jennie, valde utanförpositionen när hon kom ny till klassen. Amanda tiger […][...]

I århundraden har Everholde plågats av mer eller mindre regelbundna anfall från revorna, varelser av sten. Regirerna är långa, starka och nästintill odödliga, de bor i borgen ovanför staden och står för både beskydd och lag och ordning. Alla brott straffas med döden. När revorna plötsligt slutar dyka upp ställs allt på ända. Vilka är […][...]

Kassörskan möter en mängd olika kunder när hon blippar varorna som flyter fram på kassabandet. Och avslutningsvis frågar hon: ”Var det bra så?”. Denna alldagliga fråga – som fungerar som en markör i konversationen inför kundens betalning – visar sig vara plågsamt existentiell för kunden som fått smeknamnet ”Känslan”. Serieboken Mjölk och människor skildrar i […][...]

Camilla Stens debutroman, dystopiska En annan gryning, har ett gäng år på nacken när den dyker upp på min radar. Sånt känns ju alltid lite störigt, när man helst vill föreställa sig att man har stenkoll på utgivningen (vilket verkar alltmer omöjligt på dagens bokmarknad), men här bidrar det onekligen också till en viss tyngd. […][...]

Vi får komma in på en hotellbar i Amman, mitt i ett ständigt pågående samtal främlingar emellan. I bakgrunden sitter ett jag som iakttar allt och verkar vara den enda som vet varför bartendern plötsligt faller ihop, död, precis efter tolvslaget. Kvällens händelser rullas sedan upp: tiden hackar sig fram baklänges, blickar utbyts, lögner presenteras […][...]

I förordet till Ny Poesi – 2023 klappar initiativtagaren till antologin sig själv på axeln. Och med all rätt! Det behövs fler forum för nya poetiska röster. Andra förlag, som Wahlström & Widstrand och Brombergs, har lagt ner sina debutantantologier – antagligen för att det inte var lönsamt i förhållande till hur mycket arbete som […][...]

Debutanten Malin Sanglert har med Det andra arvet skrivit en spänningsroman som börjar som en feelgood-roman men sakta men säkert får läsaren att sitta med andan i halsen och bara vilja läsa vidare. Sofie ärver sina morföräldrars villa på västkusten. Hon reser ner från Stockholm för att påbörja renoveringen av den gamla fastigheten och sedan […][...]

Jag hade kunnat slå mig i backen på att Ericka Wallers roman Hundår (Dog Days) – med inte mindre än fem sirligt tecknade jyckar på omslaget – var en bok om fyrbenta varelser. Men jag behöver inte läsa många sidor förrän det står klart att titeln snarare ska tolkas som ”jobbig period”. Något som onekligen […][...]