Hela världen är en kärnfamilj. Våra navelsträngar klipps av, men aldrig behoven. Jorden är ett kärnhus, klibbigt och tjockt. Vi ligger inlindade i ett isolerande hölje. Det är trångt, det är det. Att växa sig stor sker alltid på bekostnad och med hjälp av någon annan. Att vara ett jag, en individ är omöjligt utan […][...]

"Myror" är på många sätt läskigt svårbegriplig lyrik. Redan omslaget vittnar om något paradoxalt och förbryllande: en dödskallesymbol bildad av myror lagda i mönster. Skallen ser ut att röra på sig, den ser lite glad och gulligt ut – men symboliken, den säger något helt annat. Läsaren ställs i första dikten inför en systematiskt uträknad […][...]

Går runt några timmar flera dagar i rad, känner mig upplöst i kanten. Vet inte hur eller vad jag ska tycka. Kapitel ett? Jenny Tunedals "Kapitel ett" börjar med kapitel tio och slutar med en prolog. Den handlar om ensamheter, avsaknaden och saknaden, trängtan och längtan i nästan alla dess former. Men inte om den […][...]

Ekorren svänger sig från gren till gren, smattrar och tjattrar. Den är blixtsnabb, den är söt. Den har pliriga, guldbruna korinterögon. Likadan är Helena Olsson poesi i "Ekorrar Monolit You". Här står utropstecknen som granskott i backen. Stroferna kastar sig in i varandra och det är lek och lust och bus mest hela tiden. Grammatiken […][...]

"Elektrisk matlagning" är en historia om en far som försvunnit spårlöst, så står det på baksidan av Ekströms diktsamling. Visst kan det vara så, men många av dikterna tolkar jag som saknaden efter en älskad, i vilken form som helst. Det är en centrallyrisk och enkelt berättande poesi Ekström skriver. Det är en naturskildrande lyrik, […][...]

Det är nu. Nuet är ett band, och Anna Hallberg skriver: platserna försvinner baklänges. "Mil" är dikt som befinner sig i nuet, i detaljerna, utsnitten. Samtidigt är det poesi som färdas, poesi som i jämförelse med ett kassettband eller en bilresa lägger saker bakom sig – försvinner och återkommer. Referenserna till band är många i […][...]

Smärtan är skriven utifrån Marguerite Duras anteckningsböcker under andra världskriget. I en rad, några längre och några kortare berättelser skildrar hon människors framförallt själsliga situation i Paris under kriget och i dess eftersvallningar. I förordet skrivet av Astrid Söderbergh Widding, står att kriget och barndomen är tätt sammanflätade hos Duras. Duras såg kriget och barndomen […][...]

"Ursprunget" är en korrespondens mellan en son och en moder, mellan Stockholm och Kina, snöflingor och bomull, McDonald’s och Mingdynastin, minut och timvisare. Diktsamlingen är en böljande brevväxling mellan en gammal mor och en vuxen son. I Lis dikter ryms ingen aggressivitet, inte heller någon eufori. Närheten till Zen och dess tankar finns här. Språket […][...]

"En ohängd historia" är som en snigel utan skal. Svulstigt segar den sig fram genom skymningar och gryningar, soluppgångar och solnedgångar. Ett blött spår av adjektiv, assonanser, allitterationer och överlastade finurligheter, som inte är så värst påhittiga torkar in i sig själva; klumpar ihop sig och dör i sina egna sammandragningar Taket som är tungt […][...]

Ingenting är så farligt som begåvning. Att vara med på noterna, att förstå musiken men inte kunna leva den är delvis vad Juloratoriet handlar om. Aron och hans son Sidner blir varse hur ett ögonblick kan fortgå ett helt liv då deras hustru och mor omkommer. Kärleken blir ett förstörande medel för dem båda, verklighet […][...]