Den här boken kommer med en väldigt odiskret klisterlapp på sig. Det står att Malou rekommenderar den. Det står också att den handlar om en sextonårig tjej som snart ska dö i leukemi. Tessa, som hon heter, gör en lista över saker som hon vill hinna med innan hon försvinner. Nummer ett: att bli av […][...]

Christine Falkenland har aldrig varit någon fegis-författare. Hon trycker skämskudden rätt upp i ansiktet på läsaren. Där bakom kan vi gråta, äcklas och förundras. Närvaron i hennes poesi är som en tafsande hand – något man gärna vill undkomma, men också något annat; något lockande, fascinerande, farligt och främmande. Få författare i Sverige – kanske […][...]

Lubiewo börjar med en urinluktande hiss och fortsätter lukta piss, smutsig betong och otvättade kukar boken igenom. Journalisten Michal Witkowski tar en polsk piss-hiss med sönderbrända knappsatser upp till fjärde våningen. Där möter han Patricia och Lukrecia, två till synes feta och flintskalliga gamla gubbar med svampangrepp under naglarna och ett gemensamt litet badrum. Badrummet […][...]

Gudrun är en medelålders kvinna som åldrats i förtid. Hon är dessutom en kvarleva från ett annat decennium då husmödrarna hade städhuckle. Gudrun lider mycket, hon lider av renlighetsmani och är överhopad av husmoderstips samt är ett stort fan av rabattkuponger. Samtidigt är hon urbilden av en white-trash morsa, har ständigt en halvrökt fimp i […][...]

gråa sjok, dimma, beslöjat, lera, gyttja, hål, flisor, kött, lukt, lukt; att gå i en öken av lera och hål, hål i ögon hål i moln fåglar i himlen; svarta projektiler; en depression av slöjor som drar över ingenmansland och himlarna som skiftar i rött, rött kött och hål, hål, hål skjuter hål överallt hål, […][...]

Éric Chevillards senaste till svenska översatta bok Rödöra var en experimentell och vass uppgörelse med reseromanen. I taket vill vara detsamma, fast den här gången är det socialreportaget och skildringen av samhällets utstötta som det ska göras upp med. Chevillard vänder sig ifrån det politiskt agiterande och de melodramatiska skräckberättelserna. I I taket finns inga […][...]

Ida Sälls debutbok "Jenny Häggs mamma solar brösten i sovrummet" är ett mellanting mellan kortroman och diktsamling. I fragment, sammanlagt 70 stycken skildras en tidstypisk uppväxt för de i litteraturen hittills bortglömda 80-talistbarnen. Igenkänningsfaktorn är hög. Vem minns inte födelsedagskalasen med marängtårta, vardagsmaten korv stroganoff, de små blöta kuddarna att väta frimärken med så man […][...]

Att skildra eller analysera, det är frågan. Hur skriver man en bra författarbiografi? Ska den visa personen bakom texten snarare än texten i sig? Ska biografiförfattaren tillåta sig att tycka och känna och vara delaktig? Eller tvärtom, ska biografin vara en akademisk verk-biografi, en bok där författaren klart och glasklart håller sig till verkregistret, objektivt […][...]

Den sammanlagda längden av alla broar som någon gång byggts, det säger sig självt att det är en lång, lång och sviktande väg att gå. Den underliga och underbara titeln på Marie Norins diktsamling strålar som en hoppfull ljusgata och gråter som en ocean av hopplös enslighet. Det gör också hela diktsamlingen. Diktjaget söker i […][...]

Gräset har blivit så torrt så det gnisslar då man går på det. Frågan är om man ska tänka på brandfaran eller på det trädgårdsestetiska. En del tänker på det estetiska, monterar upp vattenspridaren och låter stänka ned hela natten. Om Linn Hanséns debutbok gnisslar det. Trädgården är fyrkantig och tydlig, skriver hon. Det är […][...]