Efter debutromanen Landar landar andra delen i vad Fredricson kallar Tröstens trilogi. Återigen samsas och slåss det smäckra, drömska språket med en matematisk strikt logik. Och ännu en gång är frågan, vem är berättaren? Vad är en författare? Vad är en människa? Kanske är Diktafon en överbegåvad roman, svår att lyssna till. Kanske är det […][...]

Så var det det här med bruset. Bruset som inte går att särskilja från någonting, ur någonting, från någonstans till ingenstans. Det är vad. Vadå vad? Vad är hav Vad är garn Vad är film Vågor, maskor, vågor. Allt i ett, ingenstans att gripa tag. Ingen början, inget slut. Ett pågående. Ett fångstredskap. En oändlighet […][...]

- Säg något då skrik…Ett kort tag hejdade han sig och såg på de där vidöppna ögonen, som ett blått vatten utan stränder, en himmel utan horisont. Sen höll han för de där ögonen, vände det där ansiktet mot marken, tryckte ned det, skrapade det mot stenarna och den söndersprängda betongen. I en mörk gränd […][...]

Gyllene dagar? Nej, knappast. Diktjaget i den här diktsamlingen är så livstrött att varje dag är ett nederlag, varje månad den sista och marken han går på platt som en igenfylld grav. Så tom jag känner mig, så färdiglevd, det mesta står nu ohjälpligt raserat och likväl halvhunnen på livets farled så står jag rak […][...]

Jan ”Swede” Anderson luktar präriesol, krutrök och nattlig daggsvett. Vart han än rider brer svenskörten ut sig som ett omen. I skrevor, dalgångar, i djupa skogar och vid timrade husknutar, överallt och där man minst anar finner folk den oansenliga, men ack så symbolladdade svenskörten. Swede och hans häst Wipp far fram som ett dammoln […][...]

Ulf Karl Olov Nilsson, i regel kallad UKON är en rolig poet som gillar listor och katalogdikt, tabeller och upprepningar. Han tillhör den språkmaterialistiska falangen och OEI, men är allt annat än svårläst. I Barndomstolen beskriver han sin poetik som en kamp. Jag är en enkel människa som vill göra saker i rätt ordning./ Jag […][...]

Elise Ingvarssons diktjag är inte längre troende. Hon går till kyrkan och röker en cigg i sin glaskupa. Hon hämnas på sig själv, står och blossar aggressivt, kommer ingen nära – det är ett gift i hennes kropp; att skämmas och skrämmas i en till synes ändlös spiral. Att inte kunna förlåta sig själv för […][...]

Uppdrag granskning sände nyligen ett uppföljande reportage om fallet ”Louise”, en flicka som under flera år varit utsatt för olika former av misshandel, vanvård och sexuellt utnyttjande av sin psykiskt sjuke och narkotikamissbrukande pappa. Socialtjänstens agerande i Vetlanda, där Louise bodde granskades. Och även om Uppdrag granskning och Janne Josefsson fick kritik för tvivelaktiga och […][...]

Nätterna med Mark Strands poesi är långsamma, tysta månljusgator. Ensamma män sitter böjda och skriver med blodfläckar över hjärtat. Ett skimmer, en slöja, ett suddigt blåmärke och livet som bara fortgår i drömmen, där drömmen pågår i verkligheten och litteraturen i livet. Enda tills livet antagit alla nyanser hos det nu gröntonade blåmärket i dikten […][...]

Man ska ju odla sin trädgård som Candide sa, men en trädgård gror igen så lätt, verkar Helga Krook mena och skriver: Du har misslyckats med din trädgård, för dig finns parker. Parkerna i Krooks diktsamling finns i Stockholm och Berlin, Helsingfors och några andra ställen. Varje dikt är en plats, ett skälvande nyutsprunget rum. […][...]