Jan ”Swede” Anderson luktar präriesol, krutrök och nattlig daggsvett. Vart han än rider brer svenskörten ut sig som ett omen. I skrevor, dalgångar, i djupa skogar och vid timrade husknutar, överallt och där man minst anar finner folk den oansenliga, men ack så symbolladdade svenskörten.

Swede och hans häst Wipp far fram som ett dammoln i jakt på mördare, tjuvar och banditer. Han är det amerikanska 1800-talets medborgargarde, en så kallad prisjägare. Han är en mytomspunnen legend med silvervitt hår. Men det finns ett pris även på honom. Österut ska det finnas män som lovar guld för hans revolverhand, avhuggen och torkad.

Swede är en beväpnad westernskildring, en modernt skriven nybyggarsvit, en spöklik thriller och en feministisk kampskrift. Pauline Wolff hittade fram till Swede genom släktforskning, tidningsnotiser, brev och sånger. Jan ”Swede” Anderson, denne hedersknyffel, alltid redo att rädda kvinnor i nöd och bekämpa ondskan växer i hennes bok fram som en man med både fram- och baksida.

I spåren efter Swede och hans häst följer tre smutsiga häxliknande unga kvinnor. Otröttligt och beräknande följer de hans färd, dag som natt. Deras hund skäller vemodigt och kusligt i månskenet, ända tills han dör skäller han. Det är med grymhet och list kvinnorna sätter sin plan i verket.

Öga för öga, tand för tand. Hjärtat på en hjälte kan också blöda. Gott och ont blandas i denna berättelse upp till den smutsgrå färg Swedes hår verkligen kanske hade.

Swede är en mängd personporträtt och perspektivbyten som tillsammans bildar en komplex hämndhistoria. Inledningen blir i och med denna struktur något segdragen. Först när alla personerna och deras inbördes förhållanden fallit på plats kan själva intrigen ta fart. Och som den gör det. Det är kuslig action. Revolvermynningarna pekar åt alla håll. Ingen går säker, inte ens Swedes lysande hjältegloria.