Det finns många olika sätt att närma sig litteratur på. Antingen ser du det som ströunderhållning, ett tidsfördriv när du inte har något annat för dig. Eller så läser du litteraturen med en avsikt. Du vill att den skall säga dig något, kanske lära dig något. Du har ett djupare syfte med ditt läsande. Kanske tillgodogör du dig litteratur i en kombination mellan dessa båda, eller så förhåller du dig olika till den beroende på när du läser och vad du läser.

På samma sätt som du upplever en roman olika beroende på vilket syfte du har med läsningen, ser du den roman du skall läsa på olika sätt beroende på vilken utgångspunkt du har. Har du, innan du läser ett verk, fattat bekantskap med en annan författare vars författarskap inspirerat den senare, läser du troligtvis boken på ett helt annat sätt än vad du gör om så inte är fallet. På samma sätt förhåller det sig med de olika ämnen som en roman kan behandla. Känner du till ämnet får du troligtvis ett annat förhållningssätt till romanen än om du stiftar bekantskap med det behandlade ämnet för första gången.

Och det är inte bara med vilken noggrannhet du penetrerar verket, eller dina kunskaper inom romanens ämnesområde, som spelar in i din upplevelse av boken. Nej, du som människa och den sinnesstämning och den tillvaro du just då befinner dig i har också betydelse för ditt läsande. Människan förändras ju, som bekant, och allt eftersom denna förändring sker förändras också din syn på de romaner du läst, läser eller kommer att läsa.

Och allt ovan är självklarheter, kan tyckas. Men vad händer om vi gräver djupare?

Kan du till exempel säga att du läst en bok om du inte varit tillräckligt uppmärksam i ditt läsande, utan missat det som kräver en närmare och mer ingående läsning för att upptäcka? Kan du säga att du läst en bok om du inte kan tillräckligt mycket om bokens ämne för att göra den rättvisa? Kan du säga att du läst en bok när du är på en plats i livet, och sedan går vidare och i din förändring också förändrar synen på sådant som behandlas i romanen och som du tagit ställning till när du läst?

Det spontana svaret är nej! Du kan aldrig hävda att du helt och håller läst en bok då du aldrig kan bli tillräckligt fokuserad för att förstå den till fullo, eller ens ha en aning om alla de tolkningar som är möjliga. På något sätt kommer det alltid, även om du är än så noggrann, att finnas mer kvar att utröna i den roman du försöker förstå.

Inte heller kommer du någonsin att bli fullärd inom ett ämnesområde. Med andra ord kommer det aldrig att dyka upp ett tillfälle där du kan läsa en roman och ha full översikt över allt det som dess ämne innefattar utan att någon gång revidera och gå vidare i din uppfattning inom det aktuella området. Med andra ord kommer du aldrig läsa en roman med full förståelse och därmed inte heller få en fullständig läsupplevelse. Der finns alltid mer.

Och inte heller kan du föreställa dig hur du kommer förändras som människa. Vid en förändring redigeras och omformas dina upplevelser av tillvaron, vilket gör att du inte kan fortsätta diskutera och reflektera över romanen du läst på samma sätt som tidigare. Du kan aldrig heller aldrig hävda att du läst en bok som påverkade dig på ett sätt för några år sedan, då du är en annan person nu.

Trots detta inser jag att denna obstinata hållning knappast bidrar till något. Att fastna i frågan om man över huvud taget kan hävda att man någonsin läst något är ju givetvis, både för litteraturen som sådan och för de forum för diskussion som finns kring densamma, värdelös. Med andra ord krävs en mer liberal inställning.

Och det är där någonstans som jag mjuknar och tänker att kanske räcker det med att vara medveten om sin förändring, och att synen på den litteratur som läses också den förändras i och med olika yttre påverkan på den läsande människan. Kanske behöver jag inte ställa mig skeptisk till huruvida det går att hävda att boken blivit läst, och kanske är meningen med läsandet inte att förstå det enskilda verket, utan att tillsammans med det lägga ett större pussel där romanen som lästs är införlivad i en slags större diskurs inom ett ämnesområde, som tillsammans med en massa andra ämnesområden för fram och tar människan vidare i hennes konstanta utveckling.

Dock kan jag ändå inte sluta undra.

Har du verkligen läst boken?