Det finns inte så många teman att välja på om man vill skriva en bok. Vissa hävdar sju, andra att de sju går att komprimera till bara två. Den gamla skamliga ensamheten handlar Johanna Mos debut om. Det är det vanliga: en försvinnande blek kvinna, en som ligger på sitt badrumsgolv och gråter. Om hon […][...]

Kajsa Sundin säger: Jag vet inte riktigt hur man ska säga något smart och förklarande som lättar upp för en läsare… Och så är det. Hur ska man någonsin kunna definiera ordet definition utan att det blir bisarrt? Att läsa "Definition" är att skriva sin egen historia, att kartlägga sig själv. Det är en praktikens […][...]

Många poeter i ett och samma verk är inget nytt. Det går bra att öppna Lyrikvännen eller gå till biblioteket, låna en antologi om rysk lyrik, ungdomslyrik, kärlekslyrik eller kanske poesi utmärkande en viss epok. Det finns också i Sverige en hel drös med litteraturtidskrifter. Ofta utformas de som temanummer, det vill säga ett tema, […][...]

En pretentiös titel som "Hiatus" kräver sin förklaring. Hiatus kan beteckna mellanrum, pauser och sprickor. Det finns flera användningsområden, inom geologin handlar hiatus om erosion, alltså det som försvinner, nöts bort. Hela diktsamlingen "Hiatus" är mycket hiatus. Fragment staplas på varandra med vit tom luft emellan. Det är många berättelser, som visserligen tillsammans bildar ett […][...]

Djuren och naturen är ofta de som färgar och ger ton till Eva-Stina Byggmästars dikter, så även i Näckrosön. Färgen i den här diktsamlingen är blågrå och vemodigt dimmig. Ljusa klara kilar och kryphål, små som stora öppnar sig och förundrar. En känsla av ödmjuk tacksamhet inför livet och det oförståeliga genomströmmar boken. Det är […][...]

Söker du en varaktig partner? Ska den ha glimten i ögat, vara romantisk, ömsint och uppskatta skogspromenader? Ska den ge dig massor med blommor? Här, varsågod: "Älvdrottningen". Det är svårt att inte låta sig charmas av Eva-Stina Byggmästars poesi. Den är glad, lite rufsig, lite yrvaken och mjuk och skön och galen. Den är förälskad, […][...]

I Världens sista roman möter vi en alkoholiserad överklasspsykopat som skriver böcker. Hans namn är Daniel Sjölin. Daniel är anställd på SVT som programledare för litteraturmagasinet Babel, ett jobb som passar honom som hand i handsken. Psykopatens förnämsta drag är nämligen förmågan att härma. Tisdagar klockan åtta i tvån går det att se hans väna […][...]

Vad gör man med en dikt som ropar på hjälp, en dikt med slutstrofen; säg inte att du inte förstår det här. ? Man känner sig träffad, tilltalad. Man läser igen, såklart läser man igen. Och man förstår, men man förstår inte. Kanske ska man egentligen vara lättad över att inte begripa, men frågan är […][...]

Det händer någonting med den svenska poesin hela tiden, olika strömningar kommer och går och återuppstår under nya namn. På 60-talet kom en kraftig motreaktion mot den högstämda poesin, symboliken och mot jagets framträdande ställning i dikten. En liknande schism är återaktualiserad idag, den mellan språkmaterialister och poeter som föredrar metaforer. Erik Beckman skriver fula, […][...]

Egentligen skulle det vara en än mer intressant diktsamling om författaren verkligen var en på hög nivå utövande ishockeyspelare, skrev vackert om sin älskade sport. Hockeyspelare och poet, något av en osannolik kombination – så säger fördomarna. Nu är det inte heller riktigt så. Tom Malmquist slutade spela hockey och valde poesin. Fördomarna infrias. I […][...]