Var det ett inbördeskrig eller frihetskrig i Finland 1918? Meningarna går isär och kommer i slutändan an på ens politiska och möjligtvis historievetenskapliga tycke och smak. Hur som helst kom den vita sidan ut som segrare och otaliga rödgardister hade avrättats eller svultit ihjäl i fångenskap. Även tusentals bland de ”vita” hade fått sätta livet […][...]

Ni kanske tycker dessa tider med virus, sex avhuggna fötters avstånd, folk som gillar rökt ål och karantän är jobbigt. Att ett klappträ till politiker, som tillsammans med ett rikspucko till läkare far till Stockholm och slickar och gnider sig på allt de kom över – enligt rykten även på ett par högvakter –, höjer […][...]

Jag var oheligt jävla arg när jag läste den här boken. Jag fick lägga ifrån mig den flera gånger för att andas i kvadrat. Fyra sekunder in, lika många ut. En panikångestattackstrategi gammal som synden. Jag har aldrig förstått det där med att man ska sträva efter att vara originell i sitt skapande. Jag kan […][...]

Jag har lyckats med tre saker av värde i livet: Uppnått högkostnadsskydd på Apoteket, uppfostrat två katter att inte gnaga på mig när jag sover och funnit en spellista med 1500 låtar av mörk ambient dungeon synth-musik. I min fagra ungdom, härdad av att ha fötts ensam hemma vid fyra års ålder, närde jag vid […][...]

Olyckans ontologi. När jag läste titeln kom jag att tänka på en person jag träffat. Hon hade efter två hjärnblödningar börjat se små tecknade figurer, kanske inte högre än ett par äpplen. Dessa små figurer följde efter henne i grupp. Det låter gulligt och fint och så, men när hon mådde sämre började dessa vilja […][...]

”Till alla flyktingar överallt.” Det skriver Viet Thanh Nguyen på en annars tom sida innan de åtta novellerna får ta plats. Redan där får jag en olust att recensera boken. Inte att läsa den, tvärtom, men boken är explicit uttryckt inte riktad till mig. Vad har jag undflytt utöver de fruktansvärda vardagssysslor av varjehanda slag […][...]

Eftersom jag vet att snålvattnet hos 102.2% av våra läsare rinner till när de snokat upp skribenters missöden kan jag informera er, kära medborgare- och brottslingar, att jag på de mest försmädliga vis hindrades i mitt försök att skriva denna recension. Den för hand- och handled ergonomiskt anpassade musen, införskaffad från en viss hemsida till […][...]

Jag fick låna boken. Det är en delikat sak att läsa den bok en vän givit dig med försäkran om att den är fantastisk. Vänskaper har raserats, riken fallit, stridskonsten utvecklats, nageltrång krälat sig ut genom fotsulan, tårar fällts, tänder gnisslats, fötter stampats i golvet, havsnivåer höjts, pengar swishats till självutnämnda oberoende journalister, män förklarat […][...]

Namnen på de fyra rejäla pjäserna hämtade ur den svensk litteraturhistorien avslöjar vad vi har i handen – en ask innehållandes motgång, kamp, brist, utanförskap, smuts och orättvisa. Ingångarna är lite olika och perspektiven skilda, men alla fyra noveller viker inte av från den utsattes väg. Berättelserna utspelas inte i vår samtid, men som det […][...]

Njutningen i att lyda. Ordning och underkastelse, man kan aldrig veta vad det leder till i vuxen ålder. Man kan bli brottsling, eller, genom nötning, en vanlig, konventionell person. Det finns en bild på Robert Walser som död. Under en av de många promenader han gav sig ut på under den 30 år långa vistelsen […][...]