Hund. Jycke. Fähund. Byracka. Hynda. Hundjävel kom hit! Fin vovve. Vovsing. Äsch den bits inte – och vips är två fingrar borta och stelkrampssprutan i skinkan. Good boy. Att vi har fler tilltalsnamn för hundar än några andra djur kommer väl sig av att de är de enda som har så lite integritet att de […][...]

Jag lovar er, gott folk, att Carina Karlssons Märket som utkom tidigare i år kommer att ses som en av årets allra finaste utgivningar. Åtminstone i min bok. Handlingen utspelar sig på Åland under 1660-talet och har de häxprocesser som drog fram som en farsot i blickfånget. Från första bokstav ingav den mig en lågmäld […][...]

Namnet Augusto Pinochet säger kanske inte yngre människor särskilt mycket. Jag är själv för ung för att ha upplevt diktaturen i realtid och har i övrigt begränsad kunskap om denna blodiga period i Chiles historia. Eller om Chiles historia överhuvudtaget – eller för den delen Sydamerikas. Nå… Chile kom att utgöra en av flera arenor […][...]

Jag hade ett samtal härom veckan som fick mig att inse att religion på individnivå inte intresserar mig mer än måttligt. Religionskritik duggar som vanligt tätt och är i vanlig ordning sällan nyanserad; ofta handlar det om alltför generaliserande bilder målade med alltför grova penseldrag och föga fantasi. Om vi nu ändå av ren lättja […][...]

Att utnämna böcker till mästerverk, eller än värre tro sig ha läst en framtida klassiker, är rätt fånigt. När väl en person gjort det, följer strax ett koppel med andra tyckare som i korus utbrister: Länge leve boken, må det överleva både bål och Alexandria-katastrofer! Ett enfaldigt leve för födelsedagsbarnet, hurra, hurrrrra! Vad som behövs […][...]

Läser man på baksidan kan man tro att Dagar med galopperande hjärtklappning är en bok om vardagligheter. Vilket det är, men vardagen är en vardag man som läsare måste gå sig till; en livssituation som denna går inte att förstå endast genom läsning. Jag läser den med igen- och inkännandets blick, men någon hjärtklappning får […][...]

Finner man inga beröringspunkter med Allt jag har kvar av livet har man beroende på synvinkel levt ett antingen slätstruket eller mycket bekvämt liv. Bokens spanske författare Elvira Lindo är vid sidan av att vara människa alltså författare men också journalist och manusförfattare. Hon har tidigare skrivit barnböcker och introduceras här för en svenskspråkig publik […][...]

Sommaren 1980 hade föregåtts av en vinter där Thomas Wassberg stakat pjäxorna av sig och Ingemar Stenmark haft osedvanligt bråttom ned till målfållan. Guld till båda, säkert var löpsedlarna nöjda och belåtna. Två marginalhändelser om man placerar dem i en vidare kontext, men det kollektiva medvetandet har selekterat bort svälten i Uganda, strejken i Gdańsk, […][...]

Zulejcha öppnar ögonen är Guzel Jachinas märkvärdiga debut. Det är en alldeles lagom utgåva som väger in på strax 500 och några sidor. Den gavs ut på ryska 2015 och Ersatz står för den svenska översättningen. Ljudmila Ulitskaja har uttryckt sin beundran för boken och bara det är en kvalitetsstämpel god som någon. Det råder […][...]

Ni minns när Madickens mor fyller år och familjen ska ut på en födelsedagspicknick? De ror ut i ekan, vattnet är stilla, de välsvarvade årorna hanteras av fadern, hans byxor är välpressade, födelsedagsbarnet gömmer sig under ett solparasoll, ungarna sitter i fören. Det är så idylliskt att det gränsar till det motbjudande. När nötkreaturen jagar […][...]