Det finns ett fåtal författare och böcker som jag närmast missionerar för, som jag försöker pracka på människor jag känner och inte känner så fort jag får chansen. Michel Faber är en sådan författare, om man frågar mig är han en av de största litterära begåvningar som någonsin levat. Dessutom har han visat sig vara […][...]

Jag har läst en hel del samtida, "ung" svensk litteratur och den har undantagslöst varit mer eller mindre kass. Ibland frågar jag mig om det är så att det är släktingar och vänner till de ansvariga på bokförlagen som får chans att debutera med sin slätstrukna smörja, för nog måste det väl finnas bra mycket […][...]

En genomgång av västerlandets idéhistoria 1800-1950 blir oundvikligen ett projekt där det gäller att plocka rätt russin ur den kaka som är idéhistorien, en i någon mån fullständig genomgång skulle bli ett mastodontprojekt som jag varken tror någon skulle orka genomföra eller någon orka läsa. Den tidsepok som avhandlas är en tidsepok där ofantligt mycket […][...]

Ungefär samtidigt som jag nästan bestämt mig för att inte läsa resten av Sommarön får den åtminstone styrfart, jag vill läsa litet till för att se hur det går, men intresset är endast måttligt, knappt en tillräcklig ursäkt för att fortsätta läsa. Sommarön handlar om den förmögne Rune Burenius som vill överlåta ön Lammskär i […][...]

Samtidigt som Danielsson ger uttryck för ett förakt gentemot den klassiska Hollywood-filmen så presterar hon något som känns precis lika formaliserat – en den svenska debutantromanens arketyp – en jämntjock sörja som ger mig sura uppstötningar. Poängen Danielsson gör är förvisso att påskina hur litet Hollywoodfilmen har med vekligheten att göra, själv försöker hon prestera […][...]

Livet även om jag dör är Lars Hagströms debutbok. Den skulle kanske kunna kallas någon form av terapiarbete, eftersom han börjar skriva den efter att han fått beskedet att han har en obotlig form av cancer, skrivandet som ett sätt att bearbeta det faktum att man är på väg att dö, skrivandet som ett sätt […][...]

I baksidetexten står det att De dansande Wu Li-mästarna är kvantmekanik så att alla förstår den, det insinueras att det är en bok i fysik för humanister. Själv sitter jag som en fågelholk från första till sista sidan, tidvis orsakat av fascination men mestadels genererat av total förvirring. Troligtvis får jag skylla mig själv när […][...]

Biblioteket i Babel är en antologi sammanställd ur novellsamlingarna Ficciones och El Aleph. Att recensera denna bok efter att ha läst den en gång känns ungefär som att försöka recensera en skiva som man endast flyktigt lyssnat igenom, som om man egentligen borde ha läst den åtminstone en två-tre gånger till innan man egentligen kan […][...]

Raven är yrkesmördare. Efter ett mord lurar uppdragsgivaren honom och ger honom stulna pengar. Själv jagad av polisen är han på jakt efter dem som lurat honom. Förmodligen är det inte här man skall börja om man vill läsa Graham Greene, för Mordvapen till salu är en totalt ointressant kriminalhistoria med sin botten i en […][...]

Den finska fornreligionens gudar är oroliga, endast ett fåtal finnar tror på dem. Finnarna tycks istället ha gått och blivit så kallade lutheraner. De tar inspiration av den kristna guden som skickade ner sin son till Jorden och bestämmer att Rutja, övergudens son, skall skickas ner till Finland för att omvända finnarna till den gamla […][...]