I Bostadsrättsföreningen Ensamheten delar medlemmarna livssfär och ändå vet de ingenting om varandra. De lever parallella liv – sida vid sida med bara en vägg eller ett tak som skiljer dem åt – och ändå möts de aldrig. Linda Spåmans grafiska roman skildrar en kollektiv ensamhet, där paniken och ångesten kryper sig på när människorna […][...]

Fågel Bix är ett alldeles nytt ämne, framställt av forskare i ett laboratorium. Ett alldeles fantastiskt ämne som gör att de fiskar som matas med det får oanade styrkor. De tål ” … sträng kyla, överdrivna doser av socker och opium.” Preparatet som var tänkt att stärka immunförsvaret visar sig även påverka musklerna. Försöksdjuren växer […][...]

Åh vad jag tycker att det är tråkigt att inleda en recension negativt, eftersom det så klart sätter tonen för hela den fortsatta läsningen. Men just därför måste jag. För att det är precis så jag upplever de inledande kapitlen i Frédérique Deghelts Dagarna med farmor – negativt. Röriga. Styltiga. Svåra att komma in i. […][...]

Minst 11 människor omkommer i en tågolycka. En bil kör av okänd anledning in i ett Intercitytåg, trots fungerande bommar och signaler vid järnvägskorsningen. Föraren avlider omedelbart. Och sedan flyttar Karin Alvtegen tillbaka tiden fem månader. Hennes tre huvudpersoner berättar växelvis sina historier – högst personliga historier av tillkortakommanden och felaktiga livsval – där en […][...]

Liksom Ett arabiskt vemod, den första roman av Abdellah Taïa som översatts till svenska (recenserad av Kettil här) beskrivs denna andra roman som självbiografisk. Liksom Kettil i sin läsning av den förstnämnda så uppehåller sig mina tankar under läsningen av Frälsningsarmén kring vad som egentligen menas med självbiografisk litteratur. Vad är självupplevt? Vad är utelämnat? […][...]

Jag har ingen distans och full distans. Samtidigt. Jag är främlingen som träder in i olika hem i era hem. Det är så ni möter mig. Eller, kanske snarare: jag är inslängd i era hem, får pengar för det. Berättarjaget står framför en lägenhetsdörr. Hon läser ett namn från en papperslapp, kontrollerar att det är […][...]

De kvinnliga nazistsympatisörer som var författare gjorde till sin uppgift att förmedla den nazistiska ideologin till läsarna, de presumtiva anhängarna, vilka i detta fall huvudsakligen utgjordes av kvinnor. Det är om dessa författare och deras texter som denna studie handlar. När den nazistiska rörelsen växte fram under 20- och 30-talet var den en närmast totalt […][...]

Traktens byggnation bestod av gammalt och nytt, plottriga punschverandor var grannar med strama stenhus med glasväggar. Arkitekter ogillar att rita saker i gammal traditionell stil och kallar sådant föraktfullt för ”pastischer”. Det kan få vilka konsekvenser som helst. I det här fallet blev de emellertid ganska lyckliga. De utgjorde också i stort sett det enda […][...]

Bret Easton Ellis och de andra hundarna. Givetvis vill jag läsa en roman med en sådan titel! Den blir otroligt gäckande genom sin totala brist på anspråkslöshet. För förlåt mig Jeanette Winterson, min och många andras husgud, men hur förförisk är en boktitel som Fyrväktaren i all sin enkelhet? Inte särskilt. Hade någon annan än […][...]

Peter Robinson har under många år skrivit kriminalromaner med överkommissarie Alan Banks i huvudrollen. Typiska brittiska deckare där intrigerna varit både spännande och smarta, och där polisarbetet skildrats sida vid sida med de inblandades privatliv. Det har som i så många andra böcker i den här genren varit ett ständigt ätande på pubar, ältande av […][...]