År 1900 föds Lasarus Lindt. Han är ett geni. En udda fågel som dyker upp i Moskvas akademiska kretsar 1918 och som genom sitt skarpa intellekt, och trots sitt egensinne, så småningom blir en av Sovjetunionens ledande atomfysiker. Lindt åtnjuter alla förmåner det innebär då man är oumbärlig för staten och lever ett liv skilt […][...]

Jag brukar inte gå igång på romaner som handlar om författarens eget skrivande. Jag tycker inte att det är intressant. Ofta tycker jag rent av att det är självupptaget och respektlöst mot läsaren. Det är inte det att jag är omedveten om våndan i skrivandet. Om kampen. Om rädslan för att orden ska ta slut. […][...]

Dagensbokgänget Årets bokmässa var lite speciell för mig. Under fem dagar bodde Lina och Anna C hos mig och mina katter. Nästan så att det för några dagar blev en miniredaktion för Dagensbok med säte i Kortedala. Visserligen hade alla egen nyckel, och vi kom och gick (mest om varandra) som vi behagade. Men det […][...]

Eduardo Grutzkys och mina vägar har korsats tidigare. Under mina gymnasieår i mitten av 90-talet bodde jag i den småländska staden Tranås, en liten stad i vilken Eduardo några år tidigare hade dragit igång ungdomsverksamhet i en nedlagd pälsfabrik. Sobelhuset. Ett andra hem för mig och många andra, och en miljö av idel ’ja’ till […][...]

En ny form av heder har introducerats i Sverige under de senaste decennierna. Det är en hedersideologi som struntar i mänskliga rättigheter och är oförenlig med demokratin. Att ifrågasätta eller bryta mot dess normer medför stora risker. Kollektivet kontrollerar individen. Hederskulturen är antidemokratisk och påminner om en maffia. Den ägnar sig åt antifeminism och främlingsfientlighet. […][...]

Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning. Kaffet är inget vidare, och den varma chokladdrycken är ännu sämre. Men mamma och jag upptäckte att om man trycker på knappen för »mocka« får man ett exempel på hur två inte särskilt goda saker kan förenas till någonting riktigt välsmakande. Grahamskexen är inte heller så […][...]

I centrum för Norman Maneas roman Lyan står en grupp intellektuella exilrumäner i USA. Eller nej, inte en grupp i den betydelsen att de delar tillvaro. Inte nu. Det som gör dem till en grupp, som tvingar dem att se sig som delar av samma sammanhang, är deras gemensamma förflutna. Deras gemensamma erfarenhet av att […][...]

Har du en idé som ligger och skvalpar i hjärnan utan att du lyckas ta tag i den? Eller har du kanske alltför många halvfärdiga idéer och påbörjade projekt som du aldrig förmår avsluta? Eller vill du bara få inspiration och tips om hur du kan bli mer kreativ och lekfull i din vardag? Den […][...]

I den lite sömniga småstaden Clèves i Frankrike försöker Solange förstå allt det nya som händer. Att hon börjat blöda. Att männen omkring henne (inklusive hennes egen far) plötsligt ser på henne med en annan blick, liksom värderande och girigt. Att hennes väninnor börjar berätta om vad de låter pojkarna i klassen göra med dem. […][...]

Huset består av en samling poetiska texter som på olika sätt gestaltar arbetet och tillvaron på en socialförvaltning någonstans i Sverige. Formgivningen av boken samspelar med dess innehåll – det är grått och sterilt och ekande tyst, precis så som jag föreställer mig de lokaler där försummade socialtjänstemän tvingas se sig själva försumma de barn […][...]