Gabriel García Márquez är skitstor. Och förstås har han flera lika stora böcker på sitt CV. Översten får inga brev från 1961, dock, är en av de mindre – både vad gäller mängden uppmärksamhet den fått och vad gäller formatet. Det är en liten, drygt 120-sidig berättelse som Bokförlaget Tranan nyutgiver i en stilren och […][...]

Sabine Kuegler hade en annorlunda uppväxt. Som femåring bosattes hon tillsammans med föräldrar och syskon hos en isolerad stam urinvånare i Västpapuas djungler, där fadern hade i uppgift att bedriva språkstudier. Inte förrän i senare tonåren möter Kuegler sina föräldrars europeiska ursprungskultur, då hon flyttar dit för studier. Och är inte detta något att skriva […][...]

Stor i käften är titeln på Joyce Carol Oates första ungdomsroman, nu utgiven i pocket, samt en av huvudpersonens mest avgörande egenskaper. Det är sextonårige Matt Donaghy som är stor i käften: när han sitter med polarna i matsalen och de undrar om hans teaterpjäs kommer att bli uppsatt eller inte, skämtar han om att […][...]

Att man har varit med om mycket betyder inte alltid att man är bra på att berätta om det. Men, berättas ska det. Kådisbellan är kanske mer känd som filmen med Stellan Skarsgård än som boken av Roland Schütt, men kanske lär den kännas på nytt av publiken när nu En bok för alla återutger […][...]

Brun morgon är en novell på tio sidor. Den utkommer på Elisabeth Grate Bokförlag i ett litet häfte på 9 x 15 centimeter, framsidan är brun med titeln i vitt och en svart slinga taggtråd, samt författaren Franck Pavloffs namn. Anspråkslös i sitt ringa format, allvarlig i sin framtoning. Jag fick den i handen och […][...]

Han kan egentligen bättre än såhär. Jag hade sett fram emot att läsa honom igen, Sture – den livskraftige, burleskmästaren, Sveriges Bukowski och landets meste anarkiförfattare… för att välja några av de epitet han tillägnat sig och som jag utan att blinka skriver under på. Kattens skratt från 1983 är berättelsen om John "Katten" Blixt […][...]

Ögats historia är en obscen bok. Det är Frankrike och det är tjugotal och den sextonårige berättarrösten träffar jämngamla Simone, som på första sidan konstaterar att tallrikar är till för att sätta sig i. Varpå hon sätter sig i kattens mjölk naken, varpå hela det sexuella drar igång och varpå ribban för boken sätts. Varpå […][...]

Raymond Queneau hörde på 30-talet ett framförande av Bachs "Die Kunst der Fuge", i vilken ett och samma tema varieras fram och tillbaka, och beslöt överföra saken till litteratur. Alltså, Stilövningar från 1947 består av att samma scen berättas om och om igen, i olika stilar. 99 stycken, till och med. Ett härligt uppslag till […][...]

Romanens början: två människor, Edmée och Peter, är på väg från två olika håll mot samma plats. Målet är en anläggning för forskning i glaciologi på Antarktis, den ene ska sköta kommunikationen och den andre ansvara för den lika livsviktiga värmecentralen. En framtidsvision antyder att en relation kommer att veckla ut sig, samt att något […][...]

När det är en text jag inte tycker om undrar jag ibland om det beror på att den saknar något som borde finnas där eller om det beror på att den innehåller något som inte borde finnas där. Ofta är det lite av varje, varför inte piska upp stämningen ett saftigt giftmord och skippa de […][...]