Sirapstricket var inte särskilt vanligt, men förekom vid några tillfällen i London runt förra sekelskiftet. Två män kommer in i en speceriaffär och säger till butiksinnehavaren att de behöver hjälp med att avgöra ett vad. Den ene av dem bär cylinderhatt och hävdar att den rymmer fyra liter sirap, medan den andre menar att den […][...]

"Det är ju han, han är så jävla bra." Så sa en kompis till mig för några år sedan när vi stod vid tidningsstället i Pressbyrån. Han pekade på omslaget till senaste numret av Arena, illustrerat av Jesper Waldersten. På temat "sprit" stod mot en illavarslande röd bakgrund några groteska figurer med stora grin. De […][...]

Det är som en skoluppgift från mellanstadiet, ta med dig ett foto och berätta om det. Ta ett som betyder något för dig. Även om det betydelsefulla eller berättelsen bakom bilden i förstone inte verkar särskilt spännande är poängen att det har betydelse för någon över huvud taget, det har ett egenvärde. Som med Gunnars […][...]

Thomas Harris hade mitt förtroende. Att det skulle komma en ny bok och en ny film om Hannibal Lecter uppfattade folk reflexivt som pengamjölkande och urvattnande, men Harris borde ro det i land, tänkte jag. För visst verkar Harris ha integritet nog att inte kompromissa och visst skapar man inte en karaktär som Hannibal utan […][...]

Alla vet att han var tjock, vild och skrev visor. Antalet visor överstiger 300, därtill gav han ut flera diktsamlingar, översatte och tolkade, medverkade i filmer och teateruppsättningar, samt efterlämnade ett ansenligt gäng schyssta anekdoter – ja, han hann med mycket under sitt 50-åriga liv, Cornelis. Och om något hann han förankra sig som en […][...]

David Toscanas Klagosång över Miguel Pruneda är en bok om döden. Allmänt har den fått ett rätt bejublande mottagande, men själv kan jag inte se den stora tjusningen. Här har vi grannen och tillika före detta tjurfäktaren som avlidit och bevaras i sitt formalinfyllda badkar. Vi har kyrkogården med krymplingen i barnvagnen och skelettet efter […][...]

När Hjälp! kom för två år sedan förargades jag över att Nina Hemmingsson inte fått ett helt eget seriealbum att röra sig med. Sara Olausson också för den delen, men det var ändå Hemmingssons serier som bäst slog rot i minnet med sin drastiska slagkraft och sitt evinnerliga mörker. En oförglömlig favorit från Hjälp! är […][...]

Här har vi den första slovakiska boken på svenska. Det är så den lanseras, Boken om kyrkogården, utgiven av det lilla förlaget Skosnöret. För mig som inte sitter inne med någon större förtrogenhet med slovakisk litteratur verkar den först lovande: en mörk och stilistiskt barnteckningsaktig framsida, kyrkogården vars gravstenar trängs och tycks växa upp ur […][...]

Det är en utmaning att försöka beskriva vad som är bra med det här seriealbumet. Lewis Trondheims fluga till huvudperson består av en svart boll med streck som armar och ben, två vita ögonglober och en tandrad i form av ett klassiskt seriefigursöverbett. Och två vingar och ett par stora skor. Det verkar rätt trist […][...]

Om du inte har hört talas om Eric Ericssons idé är det dags att göra det nu. Det är enkelt, smart och en typisk grej att önska att man hade hittat på själv. Man kan säga att det är den klassiska busringningen som utförs, fast i brevform. Han skriver ett mer eller mindre bisarrt brev […][...]