Det är lätt att tanklöst låta sig ledas in i Orhan Pamuks värld. Den är förföriskt vacker och melankolisk. Hans böcker är, även när de är politiskt laddade (Oskuldens museum hör inte till den kategorin), behagligt läsvänliga berättelser med en sockrad kärlekshistoria som central beståndsdel. Nästan alltid finns Istanbul där också, en mystisk stad som […][...]

Armand V är fotnoterna till en roman som inte har skrivits. Eller inte har ”grävts upp”. Dag Solstad redogör för en lite metafysisk litteratursyn där romanen är någonting som någon annan har skrivit, som författaren ”gräver upp”. Där uppe, någonstans där vi inte kan se den, finns den verkliga romanen som Dag Solstad här skriver […][...]

Den berömde författaren John Coetzee är död. I hans fotspår reser författarkollegan mr. Vincent som ska skriva en biografi om honom. Sommartid är en slags redovisning av hans arbetsprocess, en inblick i Coetzees kvarlämnade anteckningar och de oredigerade intervjuer han gjort med kvinnorna (och en man) som stod Coetzee nära. Eller inte ens nödvändigtvis nära. […][...]

För några år sedan anordnades en konferens i Prag av en internationell sammanslutning av astronomer, där togs beslutet att planeten Pluto inte längre var en planet. Det här rapporterades som en lite lustig nyhet i Sverige, men på andra ställen fick den större uppmärksamhet. Framförallt i USA. Kanske ligger planeten Pluto närmare hjärtat hos amerikanerna […][...]

Att Hitlers folkstat är en kontroversiell bok i Tyskland är inte svårt att förstå. Den ställer frågan om varför Hitler kunde behålla makten ända till slutet, varför kom det aldrig en folklig resning, hur kunde människor tillåta det som skedde i deras namn? Svaret Götz Aly kommer fram till utmanar några av de sanningar som […][...]

De riktigt bra reportagen kan fånga en enda berättelse, ett personligt öde, ett litet stråk av någonting större. Krig utan slut är fylld av sådana reportage. Det är en reportagebok med örat mot marken. Dexter Filkins, utrikeskorrespondent för New York Times, har följt kriget mot terrorismen i Afghanistan och Irak sedan 1998, Krig utan slut […][...]

Svensk fotbollsjournalistik har fått en alldeles egen plats i finrummet, kanske framför allt tack vare reportagemagasinet Offside. Det verkar som om det inte längre går att skriva om denna enkla sport (två mål, 22 spelare, en boll) utan att skriva om de stora samhällsfrågorna. Otaliga är artiklarna som försökt beskriva ett helt lands mentalitet genom […][...]

Vi har alla träffat på Böddi H. Steingrímsson. Arga internetmarodörer, rättshaveristiskt lagda män som är upprörda på så gott som allting de ser. Som tycker att de själva har rätt och alla andra fel. Böddi bor i sin mammas källare i en liten stad på norra Island och skriver arga blogginlägg om den depraverade västerländska […][...]

Det berättas att Allan Edwall gick förbi ett dagis tillsammans med en vän. Dagisbarnen skrek ”Eeeeemil” efter honom. ”Fan vad obehagligt”, ska Allan ha sagt. ”Jag vill inte bli ihågkommen som den där elaka pappan”. Men vi har svårt att komma undan Astrid Lindgren-figurerna när vi tänker på Allan Edwall. Emils pappa, Mattis i Bröderna […][...]

Amerikanska författare är fixerade vid sextiotalet. Philip Roth, Don DeLillo, Joyce Carol Oates – alla återkommer de till detta det mest omvälvande årtiondet i amerikansk efterkrigshistoria, alla använder de denna epok för att berätta om oron i det amerikanska folkmedvetandet. Kennedymorden, Martin Luther King, ungdomsupproret och naturligtvis, det öppna såret alla kan se men ingen […][...]