Idag på morgonen försöker ännu ett skepp från organisationen Ship to Gaza bryta igenom den israeliska blockaden. Fartyget Rachel Corrie, som fått sitt namn efter en amerikansk aktivist som krossades till döds av en israelisk stridsvagn 2003, är på väg till Gaza med förnödenheter, rullstolar, medicin, cement och leksaker. I skrivandets stund går uppgifterna isär […][...]

Det är nästan fascinerande att läsa recensioner från olika håll om Göran Greiders senaste bok, Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Det spretar, minst sagt. Någon tycker att den är för ostrukturerad, en snårskog. Någon att det är det bästa han har skrivit. Greiders hemtidning DalaDemokraten utnämner boken till en av […][...]

Man brukar ju säga att bra barnböcker är sådana som både barn och vuxna får ut saker av. Även om det kanske är ganska olika saker. Tyvärr har jag aldrig läst Pappan och havet som barn – jag upptäckte den först på universitetet av alla ställen – men jag tror nog att barn kan hitta […][...]

Till veckans mest underhållande debatter måste ju höra den om ifall den där bruden i Stockholm ska överlämnas av sin far när hon gifter sig eller inte. En ojämlik patriarkal institution fattar tycke för en annan och debattsverige rasar. Onekligen skojigt. Överlag tycks intresset för äktenskap, bröllop, traditioner och ritualer vara större än på länge. […][...]

Finlandsfödde Mikko Virtanen har ett problem. Han diagnosticerar sig själv som nationalitetstransvestit – han är en svensk i en finländares kropp. Tyvärr är nationalitetstransvestism ingen erkänd diagnos och inget som enligt Migrationsverket berättigar till svenskt medborgarskap. Invandrare vill han hur som helst inte bli. Han vill bli infödd svensk. Jag vill vara en av svenskarna. […][...]

När Herta Müller fick Nobelpriset i höstas läste jag om Hjärtdjur och tyckte betydligt bättre om den än första gången jag läste den. Jenny Erpenbecks Hemsökelse bjuder ett liknande motstånd. Hennes språkliga medvetenhet och sättet att låta landets historia ständigt tränga sig på vinner över mig redan i första vändan, men gör hon sig inte […][...]

När solen börja värma och blommorna knoppas, ja, då ökar tydligen också suget efter brott och läskigheter. Kanske beror det på att vi blir modigare av det tilltagande ljuset. I vilket fall som helst anses ju just skurkaktigheter av tradition somrigt avslappnande och vill man ha både sommaridyll och lite lagom brottslighet kan det kanske […][...]

En pryd äldre dam snokar runt i skogen, på jakt efter en sällsynt orkidé. Där får hon syn på något som chockar henne. Snart hittas hon mördad, men inte förrän hon hunnit sprida ut en och annan lagom mystisk antydan om vad det var hon såg i skogen. Mycket mer engelsk deckare och Morden i […][...]

Hur grov brottslighet fått sådant underhållningsvärde är väl egentligen ett mysterium i sig. Ställd inför verkliga brott är det emellertid inte utan att man känner en bismak av besvikelse över att verkligheten nästan alltid är så oglamourös och plump (och verklig). Verkliga skurkar har sällan särskilt mycket att göra med Ocean’s Eleven eller Hur man […][...]

Det är svårt att läsa Leif G W Perssons Linda – som i Lindamordet utan att ha i bakhuvudet de bråk som uppstått kring berättelsens eventuella verklighetsbakgrund. Persson skriver förstås i allmänhet i en realistisk deckartradition och har tidigare hämtat stoff från verkliga skandaler, händelser och samhällsdebatter. Här har han emellertid anklagats för att ha […][...]