Till veckans mest underhållande debatter måste ju höra den om ifall den där bruden i Stockholm ska överlämnas av sin far när hon gifter sig eller inte. En ojämlik patriarkal institution fattar tycke för en annan och debattsverige rasar. Onekligen skojigt.

Överlag tycks intresset för äktenskap, bröllop, traditioner och ritualer vara större än på länge. Kanske är det ett symptom på otrygghet i en snabbt föränderlig värld – men världen har naturligtvis alltid varit föränderlig. I Frillor, fruar och herrar – en okänd kvinnohistoria visar frilansjournalisten Pia Gadd just på föränderligheten i våra samlevnadsformer. Med tanke på det där med att traditionellt högtidligt överlämna brudar från en manlig förmyndare till en annan, kan det ju onekligen vara ett hälsosamt historiskt perspektiv.

Ur det perspektivet är äktenskapet nämligen knappast självklart och Gadd visar bland annat på hur länge kyrkan i Norden fått kämpa för sitt monopol på samlevnadsformer. Frilloskapet, systemet med ”förtidshustrur” som åtnjöt både social status och rejäla avgångsvederlag, lämnade till exempel spår i svensk lag ända fram till 1734. Frillobarn kunde bli både helgon och härskare och jämfört med älskarinnor i andra kulturer hade de här kvinnorna det onekligen väl förspänt.

Till en början poängterar Gadd också att begreppet ”frilla” har med kärlek att göra. Det betyder ”den älskade” och hänger samman med bland annat asatrons kärleksgudinna Freja, med ”frände”, ”fria” och engelskan ”friend”. Vilken roll kärlek egentligen spelar i de historiska relationer Gadd beskriver får emellertid lämnas till fantasin. Uppenbarligen var frilloskapet ett sätt för frillans hela släkt att vinna status och ekonomiska fördelar. I vilken utsträckning de unga kvinnorna själva över huvud taget blev tillfrågade när en förbipassande kung började kasta lystna blickar – ja, det förtäljer, som det heter, inte historien.

Det här är förstås ett problem med Gadds bok. Materialet kring alternativa samlevnadsformer är knapert, dels för att frillornas upplevelser kanske aldrig ansetts vara särskilt intressanta, dels för att senare tider ansträngt sig att tiga om dessa pinsamma, icke av kyrkan sanktionerade förhållanden. De kvinnoöden som går att pussla ihop hör till de allra högsta samhällsklasserna. Och även där tenderar de att överskuggas av det betydligt matigare material som finns om deras män.

Det är svårt att komma runt källmaterialets begränsningar och blir ohjälpligt en smula spekulativt. Gadd gör en sympatisk ansats och gräver fram en hel del tänkvärt. Ett kronologiskt rörigt framställningssätt ligger henne emellertid i fatet och framförallt blir Frillor, fruar och herrar minst lika mycket som ”okänd kvinnohistoria” historien om en bunt högt uppsatta män. Och den är faktiskt till uttröttning känd redan.