I Ljudet av fötter. Första Monikabok fick vi lära känna Monika, hennes alltmer förtvivlade kamp för att få barn och hennes första trevande försök som släktforskare. Om hon nu fick ett barn, vem skulle det egentligen brås på? I Andra Monikabok, Bära och brista, har Monika fått ett smärre nervöst sammanbrott på jobbet på universitetet. […][...]

Man kan ana att Elis pappa kanske tycker att Elis borde leka mer med andra barn. Som andra barn. I vår trädgård har pappa byggt en trädkoja. ”Där kan du och dina kompisar leka rövare”, säger pappa. Han har byggt en lådbil också, som jag kan racea med. Men det bästa jag vet är att […][...]

Det är i slutet av februari 1880. Den långa vintern och kylan genomsyrar Stockholm. Det är ont om mat och ved, åtminstone om man är fattig, och fattiga är de föräldralösa barnen på Allmänna barnhuset. Elvaåriga Mika är ett av dem. Mitt i natten knackar det på barnhemmets port, och en ängslig ung man lämnar […][...]

Ibland vill man aldrig gå ifrån förskolan. Ibland längtar man därifrån och vill bli hämtad nu nu nu. För barnen i Emma Virkes och Joanna Hellgrens Augustnominerade bilderbok Min mamma är snabbare än din! är fallet det sistnämnda. De vill bli hämtade nu. Det blir till en tävling. Det är barnens repliker och bilder av […][...]

Rakel har en hemlighet. Den är så stor och svår att hon inte ens känner att hon kan prata med sina kompisar om den. Inte med Nour, mamman hon inte längre kallar för mamma heller. Nour har en ny familj nu, på en ny ort. Och mamma Tove, ja, det är ju mamma Tove hemligheten […][...]

Jag får en utskällning av en främmande man. Det är den mycket konkreta anledningen till att jag lyckas plocka upp Stefan Krakowskis bok Incel igen. Jag hade säkert gjort det förr eller senare – den ska ju recenseras, och jag är intresserad av ämnet – men bara de första sidorna fyller mig med så mycket […][...]

Jag skulle säga att jag är ganska bra på att läsa om otäcka saker. Jag kan bli glad av och känna tröst i bara en författares förmåga att sätta fingret på och formulera ett problem. Det är trots allt första steget i att kunna lösa det. I psykiatrikern Stefan Krakowskis bok Incel: Om ofrivilligt celibat […][...]

Det är temat som gör att jag plockar upp Pascal Engmans Råttkungen, en thriller om incels, kvinnohat och sexuellt våld. Det här är teman som jag av någon anledning ständigt återvänder till, som ett sår jag aldrig kan låta bli att peta i. Vad som slår mig när jag läser Råttkungen är dock att jag […][...]

Det finns en dedikation i Annelie Drewsens roman Prinsen av Porte de la Chapelle. ”Till dig som inte fick stanna i Sverige” lyder den. Det går att uttyda på flera sätt. Det kan finnas en, särskild person som inte fick stanna i Sverige efter det som kommit att kallas ”migrantvågen” eller ”massinvandringen” 2015. Det finns […][...]

Gro och Mina är tolv år, går i samma klass och är bästa kompisar. Deras vänskap har, åtminstone när vi möter dem, en fast form med fasta roller: Mina förälskar sig i den ene killen efter den andre, pratar oupphörligt om dem med Gro, som skriver rim om dem och ibland kärleksbrev till dem åt […][...]