I förra höstens Fula tjejer gjorde tjejerna på Frejaskolan i Gnesta motstånd mot att ständigt granskas och kritiseras och låta sig tystas av hotet att hängas ut på Instagramkontot Fula tjejer. De har fått mersmak. Och skolans mest högljudda killar tycker att de blivit jobbigare än någonsin. Man kan få intrycket att skolans vuxna äntligen […][...]

Sara Lövestams roman Ljudet av fötter har undertiteln ”Första Monikabok”. Som Bibelns Första Mosebok, som inleder Gamla testamentet med mänsklighetens och släkternas historia. Ljudet av fötter inleds mer samtida och vardagsnära, med ett besök på en fertilitetsklinik. Monika och hennes pojkvän försöker få barn. Hon får krypa upp i gynekologstolen (eller snarare ner, som alla […][...]

I början av Gå med mig till hörnet sitter huvudpersonen Elise hemma och tittar på tv. Katten spinner, maken stökar med något renoveringsprojekt och Netflix tror att de vet vad hon behöver. Och sen dök den lilla symbolen för meddelande upp på telefonen. Och hon tänkte, tänk om det är hon, tänk om det är […][...]

Emma Rävås debutroman, Jag händer jämt, tar sin utgångspunkt i ett Nu, ett Nu som är ett Efteråt. Ett nu där Andrea inte riktigt orkar med någonting, och där få personer längre orkar med henne. När hon försöker göra någonting ”normalt”, som att följa med sin lillasyster på en fest, triggar en lukt igång något […][...]

”Finns det homosexuella renskötare?” Frågan utgör rubriken till en diskussionstråd på Flashback, och till den återkommer Ánte hela tiden. Den gnager i bakhuvudet. För Ántes familj är renskötande samer, och det är de traditionerna han vill vara med och föra vidare. Det är hans liv. Men så finns också Erik, Ántes bästa kompis, som han […][...]

Sätta kommunen på kartan. Någonstans på 1980-talet, under marknadsliberalismens och New Public Managements smekmånadsdecennium, verkar denna floskel ha makat sig på plats i kommunretoriken, enligt journalisten Christian Daun. Kommun efter kommun skulle skaffa sig en slogan. Bygga sitt varumärke. Hitta sin unika ”selling point”. Fast varför, egentligen? Bryr jag mig som kommuninvånare om ifall just […][...]

Min första semestervecka tillbringar jag i Storbritannien, i Londons lite skruffigare stadsdelar, i ett översvämmat Cornwall, och på rader av mer eller mindre mysiga pubar. Nej, jag lämnar i själva verket aldrig min småländska trädgård, men visst är jag där. Jag kan närmast känna beläggningarna av pinter med öl och brittisk snabbmat i munnen. Robert […][...]

Fram till för inte alltför många decennier sedan fanns i Sverige en lösdriverilag. Den skulle helt enkelt förhindra att människor ”drev omkring” utan att göra rätt för sig, med stadigt arbete och bostad. För den som fälldes för lösdriveri väntade anstalt och tvångsarbete. Det säger sig kanske självt att den här typen av lagar bara […][...]

När JK Rowling började skriva deckare under pseudonymen Robert Galbraith (anonymiteten varade inte särskilt länge), så kom de tre första böckerna om privatdetektiven Cormoran Strike ut under lika många år i rad: The Cuckoo’s Calling 2013, The Silkworm 2014 och Career of Evil 2015. Därefter dröjde det tre år innan den fjärde boken, Lethal White, […][...]

Alice Walkers Purpurfärgen är en sådan där roman, en modern klassiker, som jag länge tänkt att jag borde läsa, men samtidigt dragit mig lite för att plocka upp. Den verkade så väldigt mörk och eländig. Så kom den här vackra nyutgåvan, och det kändes som dags att ta tjuren vid hornen – och bli positivt […][...]