Det är första terminen i nian och rollerna i klassen är tryggt inrutade. Hierarkierna som ristade i sten. Det är inte så mycket man reflekterar över. Det bara är så. Då slår plötsligt nyinflyttade, kaxiga Silja ned som en bomb. Med sitt sätt att strunta fullkomligt i hierarkier och sociala koder gör hon dem bara […][...]

”Människa och miljö” – det är väl en rubrik som inrymmer i princip allting, egentligen? Det är lite av poängen. Vi lever i en tid och på ett sätt där allting påverkar vartannat. Det har det kanske alltid gjort, men mera nu än någonsin. Ting och tankar som vi har omkring oss har sina ursprung […][...]

Pål Steigan skulle egentligen ha vad som helst utom ett ganska bra betyg. Det finns liksom inte så mycket ”ganska” över det här. Nu hör jag inte på något sätt till dem som anser att alla som tror att någon form av gemensamt ägande som lösningen på gemensamma problem är medskyldiga till all världens diktaturer […][...]

”Hela Sverige ska leva” är ett gammalt slagord som inte bara, som Kristina Mattsson konstaterar i sin bok Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden, ekar lite tomt, utan också tycks väga ytterst lätt i förhållande till centralisering, till globalisering, till allsköns effektiviseringar och ekonomiseringar av olika slag. Och handen på hjärtat – spelar […][...]

Det är ofta mycket siffror när man läser om miljöproblem. Det blir kanske lätt så när någon försöker debattera med de ekonomer som haft ett hårt grepp om agendan de senaste åren. Ska man få plats i debatten så måste man tala det språk som gäller, eller hur? Det där kan man diskutera. Här är […][...]

Jag är tillräckligt gammal för att tydligt och klart minnas en tid när ”ingen” hade internet eller mobiltelefon. Ändå fattar jag inte riktigt hur det gick till. Vad gjorde vi hela dagarna? Hur kommunicerade vi? Hur handlade vi? Hur visste vi vad vi ville handla? Det är med andra ord inte särskilt svårt att förstå […][...]

Att innehållet i mitt badrumsskåp är ganska sparsmakat har nog minst lika mycket att göra med slöhet och ointresse som med någon form av miljömedvetande. Inte desto mindre samlar man ju på sig, saker som är trevliga och kanske framför allt saker som man utgår från att man faktiskt behöver. I Badskumt. Gifterna som gör […][...]

I mitten av 1800-talet gav sig Henry David Thoreau ut i skogen för att, med Waldens berömda avsiktsförklaring, komma närmare livet självt: I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, […][...]

Vart har egentligen ideologierna tagit vägen? Ni vet, de stora systemen av sammanhängande, politiska tankar, de som byggde på grundläggande föreställningar om människans natur, om vad som var rätt och fel? Jag vet att det är ett bra tag sedan ideologierna förklarades döda (någonstans kring Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning). Kanske är det bara jag […][...]

När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så […][...]