Katarina Johanssons bok Badskumt. Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg är en uppgörelse med skuggsidan av något så vardagligt som våra badrumsskåp. Vad innehåller de egentligen – och hur kan det påverka oss på längre sikt än bara bubblor och väldoft? Ella skrev om boken under hösten och fick i samband med det […][...]

För ett tag sedan recenserade jag Katarina Johanssons bok Badskumt. Gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg. Några dagar senare ramlade det in ett brev till redaktionen från branschorganisationen Kemisk-tekniska leverantörsföreningen, en organisation för företag som importerar, tillverkar och marknadsför kemisk-tekniska produkter av olika slag. Nu är man ju ganska van att få kritik […][...]

På mitt golv trängs numera två korgar överfulla av garn, stickor och broderier. Två är lite mycket. Jag måste på något sätt placera ut dem vettigare i rummet, utan att någon för den skull får en mer undanskymd plats än den andra. Den ena är nämligen efter mormor och den andra efter farmor. Jag vet […][...]

Jag tänker på det lite som att försöka famna en uråldrig ek eller något annat överväldigande stort gammalt träd, det Christel Kvant vill göra i Trädets tid. Jag kan nämligen inte komma på en aspekt av träd som inte på något sätt är närvarande i boken. Det handlar helt enkelt om träd. Om träd som […][...]

”I den segrande modernismens historieskrivning tycktes Spektrum ha skött sina investeringar oklanderligt”, konstaterar Johan Svedjedal i inledningen till Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur. På bara några få år, 1931-35, publicerade tidskiften och förlaget så många modernistiska föregångsfigurer att det ”liknar nästan ett facit till en tentamen över trettiotalets viktiga intellektuella”. […][...]

Är det bra att vara konstig? Är det trist att vara normal? Och är inte alla ganska konstiga egentligen? Det är ju knappast frågor med en åldergräns. Önskan att på en gång sticka ut och att vara som alla andra följer nog de flesta av oss hela livet. I Konstiga djur har författaren Lotta Olsson […][...]

Tonårstjejen Jbara för en trist och utfattig tillvaro i den lilla gudsförgätna nordafrikanska byn Tafafilt. Hon hoppas att den är gudsförgäten i alla fall. Att kanske Allah tittar åt något annat, intressantare håll, medan hon låter sig knullas av fåraherdar för små flaskor med söt, rosa granatäppelyoghurt och andra godsaker. Allt är haram, förbjudet, ändå. […][...]

Det gör mig ärligt talat lite irriterad att jag faller för det här igen. Beskrivningarna av den unga tyska debutanten och hennes succéskandalroman skyler för en stund över det faktum att jag egentligen avskyr romaner där inte ens karaktärerna själva orkar bry sig. Allt är trasigt, och alla. Sex och droger – fast faktiskt mest […][...]

Det är dimhöljd november och lätt att föreställa sig Island. Eller så är det helt enkelt Viveka Sjögren som gestaltar det karga, dramatiska landskapet så bra i sin långmält vackra ungdomsroman I den tysta minuten mellan. Till Island kommer fjortonårige Torvi för att begrava en pappa han aldrig känt, inte har träffat sedan han var […][...]

Det är med viss tvekan jag lägger till etiketten ”roman” till Ingrid Olssons senaste bok, Jag vill bara att du gillar mig. Är det här en roman, egentligen? I Jag vill bara att du gillar mig tecknar Olsson tio porträtt av gymnasieelever. Det är en tvåa på samhällsvetarprogrammet som droppar in en snöig tisdagsmorgon i […][...]