Recension

: Jag vill bara att du gillar mig
Jag vill bara att du gillar mig Ingrid Olsson
2011
Rabén & Sjögren
5/10

Förstudie till roman?

Utgiven 2011
ISBN 9789129676563
Sidor 179

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Ingrid Olsson föddes 1977 och bor i Stockholm. År 2003 debuterade hon med
ungdomsboken Medan mamma sover och har sedan dess gett ut 13 böcker. År 2012 kom Önska bort önska nytt ut tillsammans med sin systerbok Blink blink med stjärnan, båda med liknande tema. Ingrid Olsson nominerades till Augustpriset 2008 för Ett litet hål i mörkret.

Sök efter boken

Det är med viss tvekan jag lägger till etiketten ”roman” till Ingrid Olssons senaste bok, Jag vill bara att du gillar mig. Är det här en roman, egentligen?

I Jag vill bara att du gillar mig tecknar Olsson tio porträtt av gymnasieelever. Det är en tvåa på samhällsvetarprogrammet som droppar in en snöig tisdagsmorgon i början av mars, som sitter och väntar i klassrummet på en lärare som fastnat i trafiken.

Där är Katja, som skäms för att hon skäms över sin mun och sina lår när djur lider och människor plågas världen runt. Där är Sofi, som aldrig tittar någon i ögonen, och Pär, som alltid väntar på hennes sju tysta steg in i klassrummet på morgonen, men inte riktigt förstår varför. Där är Filip som alltid är störig, men innerst inne livrädd för att fylla arton och fortfarande inte fått ligga, och Nellie, som var med om en läskig grej på tunnelbanan igår kväll. Där är Lena, som ler och blundar; Joanna, som inte vet hur man blir sedd och hörd; Andreas, som inte kan glömma killen han såg i simhallen igår; Stella, som är tillsammans med någon som tillsammans med någon annan; och Hannes, som inte är på plats alls.

Tio människor, tio avsnitt. Tio personligheter eller stämningslägen. Inte så mycket en roman, inte noveller heller, egentligen. Romanaktiga prosadikter, kanske?

Det är lyhört och välskrivet, kanske lite spretigt ibland. Problemet är framför allt att det blir väldigt lite utveckling, väldigt lite framåtrörelse. Karaktärerna relaterar ganska måttligt till varandra. Varje avsnitt gör ganska lite för att fördjupa de föregående. Men det är kanske en poäng, att var och en är så upptagna med sitt eget? Att alla vill bli gillade, alla vill bli sedda, men är kanske så upptagna av det att de i sin tur knappt har energi över till att se någon annan?

Men ändå. Jag saknar något sorts nav, någon sorts driv. Om de satt och väntade på något mer avgörande? Eller gav olika pusselbitar till något som hängde ihop mer?

Var och en av de här karaktärerna skulle säkert kunna utvecklas till en egen roman – somliga förstås mer originella romanidéer än andra – men Jag vill bara att du gillar mig ger mig faktiskt mest intryck av någon slags förstudie.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-11-03 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-29 01:58

Kategori: Recension | Recension: #4403

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?