”Hela Sverige ska leva” är ett gammalt slagord som inte bara, som Kristina Mattsson konstaterar i sin bok Landet utanför. Ett reportage om Sverige bortom storstaden, ekar lite tomt, utan också tycks väga ytterst lätt i förhållande till centralisering, till globalisering, till allsköns effektiviseringar och ekonomiseringar av olika slag.

Och handen på hjärtat – spelar det någon roll? Vi kan romantisera landsbygden allt vi vill, i slutänden föredrar ju de flesta av oss stadens alla nöjes- och karriärmöjligheter – även globalt sett, för sedan 2008 lever faktiskt majoriteten av jordens befolkning i städer.

I antologin Ska hela Sverige leva?, en av dessa fantastiska samlingar med ganska lättbegripliga forskartexter som forskningsrådet Formas producerar, problematiseras en hel del av det där. Vad är landsbygden egentligen? Kan den leva, alternativt dö? Och vad innebär i så fall det?

Även om forskarnas bakgrunder i Ska hela Sverige leva? är någon mindre varierad jämfört med exempelvis Konsumera mera – dyrköpt lycka, som var mitt julklappstips förra året, så spretar det ändå ganska bra. Och det inte bara i antologin som sådan.

Den svenska landsbygdens utveckling hänger ju numera tätt samman med EU:s och för några år sedan presenterade EU-kommissionen en studie som pekade på den europeiska landsbygdens svårighet att konkurrera på den globala marknaden. Mer stöd till jordbruket behövs om inte landsbygden ska överges och gro igen, var slutsatsen. Ungefär samtidigt lade den svenska Miljövårdsberedningen fram en rapport som visar på att den expanderande världsmarknaden kommer att leda till ökat tryck på våra begränsade landresurser. Hur nu det går ihop frågar sig Erik Westholm och drar slutsatsen att det handlar om tidsperspektiv (och kanske i någon mån om vilken politik man vill rättfärdiga). Liksom den svenska rapporten förutspår han ett nytt läge för landsbygden inom överskådlig tid.

En sådan här antologi erbjuder små smakprov på en mängd olika forskningsfält och ståndpunkter. Man blir sällan särskilt mätt, men ofta sugen på att veta mer. Att sammanfatta alltsammans i en kort recension känns egentligen fullkomligt ogörligt.

Det handlar om jordbruk och naturturism, om möjligheten att försörja sig på landsbygden, men också om hur service kan tillgängliggöras för en glesnande landsbygdsbefolkning, bland annat genom ny teknik. Det handlar om fritidsboende och skogsnäring, könsroller och familjebildning, om bysamverkan, EU-pengar och matkultur.

Stora visioner är det möjligen tunnsått med. Till de intressantare hör Urban Emanuelssons plädering för en mer miljövänlig EU-politik, där produktionsstödet skulle läggas om till miljö- och kulturersättningar. Dieter Müller efterlyser en mer flexibel folkbokföring, där människors skatter kunde komma också kommuner där de har sina fritidshus till del.

Sådana alternativa lösningar skulle jag gärna läsa mer om. I Landet utanför diskuterar också Kristina Mattsson bland annat vilken roll olika sätt att beskatta spelar för landsbygdens möjlighet att leva och frodas. Hon jämför med Norge, där glesbygdskommuner får behålla en del av intäkterna på naturtillgångar och energi som faktiskt utvinns i området – och som genom ett trollslag kan vi ifrågasätta hela vår enkelspåriga syn på den produktiva, livskraftiga staden och den efterblivna landsbygden. Vilka värden finns egentligen var? Vad är det vi missar?

Ta till exempel det här med ”Hela Sverige ska leva”. Mer än ett nött slagord visar det sig vara en organisation som samlar nästan femtusen byalag och intresseorganisationer på landsbygden. Känns inte det som något man borde höra talas om ibland?