Recension

: Göran Persson och hans värld
Göran Persson och hans värld Olle Svenning
2005
Norstedts
5/10

Ytligt om HSB

Utgiven 2005
ISBN 9113013912
Sidor 364

Om författaren

Olle Svenning är journalist och författare och har gett ut flera böcker om svensk politik. Tidigare har han bl.a arbetat som talskrivare åt Tage Erlander.

Sök efter boken

HSB, GP, Landsfadern …

Att nämna Perssons namn är som att vifta med ett rött skynke när man talar med vissa, både de med PTH och de med PTV. Hans ideologi, eller kanske främst hans sätt att styra, är källan till mycken upprördhet. För PTV:arna representerar han betonghäckarna, de putslustiga antifeministerna med blicken i myllan. För PTH:arna är han den yttersta symbolen för socialdemokraternas maktmonopol och den trygghetsnarkomani som det svenska samhället skapar.

Trygghetsnarkomani är spännande. Vi är alla berörda. Det är något som det är lätt att klaga på, lätt att påstå sig vilja motverka. Men sen, när det stora och ofattbara händer, då vill vi helst ha en egen statstjänsteman att hålla i handen. Vi vill gärna att staten ska ordna allt och betala allt, oavsett vilken politisk färg vi egentligen har. Får vi inte det, ja, då ställs genast krav på avgång och räfst och rättarting. Det blir stor politisk skandal. Och ingen är bättre på att rida ut de politiska stormarna än just GP. GP är som en vandrande symbol för det trygga Sverige som kanske egentligen inte längre finns, och aldrig har funnits. En buffel. En hängsel- och livremskille. Ingen humor, ingen lyhördhet. En bild så stereotyp att man förstår att den inte kan vara helt sann.

Förmår då Svenning nyansera den mediala bilden? Förmår han tränga sig in i den, vrida och vända på den, utröna vad som är verkligt och vad som är image eller rökridåer, utlagda av motståndaren?

Svaret på den frågan är nja. Visst hittar Svenning nya, intressanta infallsvinklar för sin analys av Persson och i förlängningen, Sveriges politiska utveckling, särskilt i förhållande till EU- inträdet.

Problemet med Svennning bok är att han inte fått någon ur ”den inre kretsen” att uttala sig, åtminstone inte officiellt. Vad en fd SSU:are från typ Vagnhärad som en gång mött GP på en kongress har att säga om hans personlighet är kanske inte jätteintressant. Många andra, anonyma,verkar uttala sig endast för att hämnas privata oförrätter. Andra verkar gilla att se sitt namn i tryck. Men, som sagt, det är tunt med tunga namn. Istället citeras friskt ur Perssons egna böcker, ur intervjuer med Ingvar Carlsson och Sten Andersson … jag vet inte. Det känns inte så seriöst. Författaren själv kan inte heller motstå frestelsen att kokettera med sin tillgång till statsministern:

För egen del tillhör jag tveklöst de journalister som vid flera tillfällen kunnat lyssna till Perssons ”off the record- betraktelser”

Eller, jovisst. Som kartläggning av Perssons politiska karriär och hur den påverkades av samhällsklimatet och annat, visst. Men inte som det djuplodande porträtt med tolkningsföreträde boken utgör sig för att vara. Bilden av Persson blir mer mångfacetterad, javisst. Men samtidigt känns det lite beklämmande med en författare som hela tiden måste poängtera Perssons sociala osäkerhet, och ursäkta alla hans klavertramp med denna osäkerhet. Som om det vore ett barn på kanske åtta år det handlade om, och inte en vuxen man, politiker med många år i rampljuset bakom sig.

Den politiska utveckling Persson representerar, brytningen med den klassiska socialdemokratin, hur han resonerade inför saneringen av statsfinanserna, hans helomvändning vad gäller EU, intresset för miljön och jordbruket och köpet av gården i Sörmland. Allt förklaras med att Persson kommer från Katrineholm. I Katrineholm ser han världen. Det blir till slut lite komiskt.

Bilden av den självgode buffeln stannar dock delvis kvar, även om en del klavertramp förklaras med det personsska skämtlynnet, vasst och träffsäkert med mycket ironi. Vissa exempel Svenning drar fram, uttalanden som hade varit häpnadsväckande om de tagits på allvar men som visar sig vara roliga och respektlösa skämt gör att en del saker faktiskt kommer i ett annat ljus. Det finns alltid humorlösa lyssnare och det finns alltid rubrikkåta journalister.

Textutdrag (Visa/göm)

Anna Larsson

Publicerad: 2005-12-23 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-15 10:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1861

5 kommentarer

HSB? Är det nån allmänt vedertagen förkortning? Varför inte skriva ut hela ordet i stället?

ludde Oregistrerad 2005-12-23 16:13
 

HSB, eller Han Som Bestämmer är väl ett hyfsat vedertaget smek/öknamn? Har sett förkortningen på otaliga ställen. Kanske ej i SAOL, men man kan inte få allt.

Anna Larsson Redaktionen 2005-12-24 13:30
 

Förvånansvärt dålig recension av en väldigt bra bok.

Citat och berättelser känns högst relevanta. Som sammanställning över den politiska gärningen fungerar den ypperligt och språket är mycket bra. Kanske saknar den, som påpekas, något vad det gäller persontolkning och analys men varför fälla hela boken för detta? Vem är det recensenten ogillar, Göran Persson eller Olle Svenning? Betyget är knappast satt utefter en objektiv bedömning.

Dumle Oregistrerad 2008-08-09 19:24
 

^^Hej Göran!

HSB Oregistrerad 2008-08-10 02:13
 

[...] HSB himself är förstås allra värst och jobbar således direkt för den moderatledda regeringen, för det [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?