Recension

: Allt du inte vill veta om EMU om du tänkt rösta ja
Allt du inte vill veta om EMU om du tänkt rösta ja Kenneth Hermele
2003
Ordfront
6/10

Milt pläderande mot

Utgiven 2003
ISBN 9170370001
Sidor 123

Om författaren

Kenneth Hermele är ekonom och författare, som skrivit en lång rad böcker och skrifter på temat miljö- och global ekonomi, exempelvis ”Skuldkrisen – en liten bok om Syds stora lån” (2001).

Sök efter boken

Som titeln slår fast vänder sig den här boken till de som tänkt välja ja-blanketten den 14:e. Med betoning på ”tänkt”, underförstått: Du väger över mot ett ja men har inte bestämt dig. Inte riktigt. Vad kan det vara för information som jag inte vill veta om?

Skribenterna har tagit ställning mot euron Och EMU, men det är knappast frågan om några brandtal. Snarare fokusering på EMU:s nackdelar ur ekonomers och journalisters synvinkel. Kenneth Hermele inleder med en saklig redogörelse för de ekonomiska argumenten, en inte alltför svår uppgift med tanke på att folk i allmänhet och ekonomer i synnerhet är medvetna om riskerna.

Det sticker ingen under stol med: Kärnan i EMU-projektet är och förblir politisk.

Så, om du har koll på de ekonomiska spörsmålen är det intressantare att läsa Annika Cullbergs artikel ”EMU:s genusansikte”. Inte oväntat slår hon fast att konvergenskriterierna utgör ett stort hot mot den kvinnodominerade offentliga sektorn. Med bötesförelägganden hängande som orosmoln över staten kan den vid ett medlemsskap bli tvungen att skära i utgifterna, något som i första hand drabbar kvinnor (men att hävda att åttiotalets budgetsanering uteslutande var en anpassning till dessa kriterier är kanske att gå lite väl långt).

Konsensus: EMU är den manliga medelklassens projekt.

Eller läs Göran Hembergs tankegångar om den federala tanken. Som han ser det är federalismen av godo ur ett demokratiskt perspektiv. Nationalstaterna fattar sina beslut som sedan vederläggs på federal nivå, dvs. medborgarna i EU har möjlighet att utöva makt via två instutioner. Men det vägval EU hittills valt pekar mot en unionslösning, där Bryssel fattar besluten som nationerna (ju mindre nation, desto sämre inflytande) tvingas foga sig efter.

På så vis blir Hembergs nej i första hand en signal till den politiska eliten: Folket drar i handbromsen.

Jag tycker dessa tre exempel illustrerar väl det komplexa med 2003 års folkomröstning. Det går att lägga in i stort sett vad som helst i frågan. Ekonomi, finanspolitik, kulturella aspekter, genusfrågor, demokrati, framtidsvisioner, fredsbudskap…

Listan kan göras lång.

När det klagas på att så litet utrymme ägnas åt sakfrågorna är det kanske inte konstigt. Det belyser den här boken ganska bra.

Anders Edwartz

Publicerad: 2003-08-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 00:18

Kategori: Recension | Recension: #869

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?