Det finns ett replikskifte, eller egentligen ett ständigt pågående gräl som sträcker sig genom och bortom hela den visserligen kortlivade Aaron Sorkin-serien Studio 60 on the Sunset Strip. Matt och Harriet är seriens star-crossed lovers, fullkomligt galna i varandra och fullkomligt oförenliga: han Hollywood-liberal, hon uppfostrad inom den kristna högern. Fast hon sällan försvarar inskränkt […][...]

Ibland när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, tänker alla nästan samma sak som jag gör? Finns det egentligen någonting kvar att säga?” Andra gånger när man ska skriva en recension så surfar man runt och läser andras recensioner och nästan misströstar: ”Herregud, är […][...]

Många svenskar känner numera till Ogadenprovinsen i Etiopien som det område där de båda svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye greps. Kanske också att området har något med Lundin Petroleum och utrikesminister Carl Bildt att göra. Bakgrunden, om oljebolagens intressen och eventuella inblandning i krigshandlingar – mord, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter och brännande av byar […][...]

2013 är ännu inte slut förrän kraven börjar ramla in på att sammanfatta det. Vilka var årets tio bästa böcker? Bästa filmer? Viktigaste nyheterna? Är vi snabbare än någonsin på att stressa fram bokslut? För några år sedan kom tegelstenen Tusen svenska klassiker – närmare bestämt i början av hösten 2009. Jag kommer ihåg tidpunkten […][...]

När jag började skriva recensioner var jag lite ängslig för att läsa andras innan jag själv skrivit om en viss bok. Nu tycker jag nästan att det är den intressantaste delen, den som väcker mest tankar – när man kan surfa runt och se hur ibland fullkomligt väsenskilt olika recensenter uppfattat samma text. Vad gäller […][...]

Om man gjorde ett sådant där Mannen på gatan-reportage och frågade folk vad de tänker på när de hör ordet ”statistik” så skulle förmodligen ganska få svara ”humor”. Åtminstone om de aldrig stött på Tobias Boströms form av statistik. På Nöjesguidens hemsida har Boström tydligen kommenterat nyhetsflödet sedan ett par år tillbaka och i Statistik […][...]

Jag vet inte om det beror på att jag råkar läsa antologin Ingens mamma samtidigt som jag läser Beata Arnborgs biografi om Kerstin Thorvall, men nog handlar den ganska mycket om att alla människor faktiskt kanske inte borde bli föräldrar? Kanske bara kan få vara bra på något annat? Diskussionerna om Thorvall handlar förvånansvärt ofta […][...]

När Agnes Hellströms Att vara utan att synas. Om riksinternaten Lundsberg, Sigtuna och Grenna kom ut i höstas hade Skolinspektionen precis stängt Lundsberg efter att två elever blivit brända med strykjärn i samband med årets nollning (eller ”battning” som tydligen internatbegreppet lyder). För några dagar såg det ut som att samhället till slut satt ner […][...]

En tegelsten på dryga 800 sidor; de tre första ett register över karaktärer att hålla ordning på. För en stund känns det som att jag eventuellt förväxlat sista delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens ungdomstrilogi med en eller annan rysk klassiker. Den här gången har jag heller inte tagit mig tid att läsa […][...]

Jag vill i allmänhet inte veta särskilt mycket om musiker. Vill kunna gilla musik utan att egentligen behöva förhålla mig till personerna, till hur mycket droger de tog, hur illa de behandlade sina flickvänner, hur mycket konstiga later och sönderslagna hotellrum – som gymnasieestet växte jag upp med killar som hade allt det där som […][...]