”Det här är en bok för den som gärna vill berätta sig själv”, inleder Merete Mazzarella. Det kan man göra genom att skriva, men också muntligen, menar hon, och fortsätter (och det är här jag blir riktigt intresserad): ”Jag hoppas och tror att här också kan finnas något av intresse för den som än så […][...]

Första gången jag läste Nick & Norahs oändliga låtlista var efter att ha sett filmatiseringen av den. Jag blev med andra ord väldigt positivt överraskad. Så positivt överraskad att jag läser om den lite nervöst: Var boken verkligen så fantastiskt bra, eller var det kontrasten som gjorde det? Filmen är inte apdålig. Huvudrollsinnehavarna Michael Cera […][...]

Stephen föddes osynlig. Ingen har någonsin sett honom. Sedan hans mamma dog är det bara hans pappa som vet om att han existerar, och han ger sig till känna enbart medelst underhållscheckar. Stephen beställer allt han behöver hemlevererat via nätet och tassar runt i New York. Iakttar sina grannar och människor kring favoritplatserna i Central […][...]

Jag älskar referenser, intertexter, små vinkar mellan texter. David Levithan och hans författarvänner gillar dem uppenbarligen också och rent objektivt måste man nog säga att de är en smart författarstrategi. Referenser (förutsatt att man fattar dem) får läsare att känna sig intelligenta, inne, som del av gemenskapen. Alltså räcker det med att en av huvudpersonerna […][...]

Det finns ögonblick när man träffar någon och allt bara stämmer. Fysiskt, psykiskt – allt är en perfekt helhet. Tillsammans utgör man universums centrum och ingenting annat spelar någon roll. Ju yngre, osäkrare och mer oerfaren man är desto sannolikare är det väl att de där ögonblicken inträffar i något hörn på en fest. Förmodligen […][...]

”Det finns faktiskt ingen. Alla är döda” var några av de första raderna i Sofia Nordins roman En sekund i taget, där huvudpersonen Hedvig tycktes vara den enda som överlevt en pandemi som på bara några dagar tagit livet av alla. Alla. Men. Rent logiskt, om någon lyckats överleva, någon haft en motståndskraft, så borde […][...]

Det hör väl till den mänskliga historiens eviga frågor: Är människan genom tiderna i grunden densamma? Eller i det här fallet: Är kärleken genom tiderna i grunden densamma? Naturligtvis finns en massa motstridiga teorier om det där. Kärlek har alltid varit en grundläggande komponent i människors liv. Eller: kärleken är en social och kulturell konstruktion […][...]

Catrine är förälskad i en ung fransman som varit på besök, men familjen är emot deras förening. Fransmannen återvänder trots löften inte, och Catrines styvmor finner och kastar hans enda brev på elden. Catrine vägrar ändå att gifta sig med någon annan. Hon blir sjuk – en ”intressant blekhet bredde ut sig över hennes milda […][...]

Det är förmodligen inte så lite symptomatiskt att mitt intresse för adelsfigurerna i Carin Bergströms Passion & skilsmässa skruvas upp ett snäpp när hon påpekar att de är samtida med Jane Austen. Mitt historieintresse vilar tungt på skönlitteraturen – det är ju oftast där det förflutna blir verkligt tillgängligt. Lite paradoxalt: får liv. Den historia, […][...]

Den som är bevandrad i David Levithan och hans berättelser vet att Alla hjärtans dag spelar en rätt speciell roll i hans författarskap. Till Alla hjärtans dag varje år har Levithan sedan high school skrivit kärleksberättelser till sina vänner och flera av hans romaner har uppstått ur sådana Alla hjärtans dag-noveller. Åtminstone Ibland bara måste […][...]