Första gången jag läste Eva Lindström var när hennes Alla går iväg var nominerad till Augustpriset förra året. Det var en märklig, nästan ältande och absurd berättelse om vardaglig sorg som faktiskt bet sig fast i mitt huvud och växte där, med sin lätt genomskinliga smak av marmelad kokad på tårar. Hade jag skrivit om […][...]

Jag skulle bli ytterst förvånad om någon kan hitta någon som inte vet att USA står på tröskeln till ett historiskt val. Få valrörelser har väl någonsin varit så välbevakade, och en av anledningarna går onekligen att finna innanför pärmarna på de finländska USA-korrespondenterna Laura och Saska Saarikoskis nyutkomna bok om den republikanske presidentkandidaten Donald […][...]

En flod kan brusa frenetiskt, rusa förbi. Den kan också glida, bedrägligt spegelblank – nästan så man inte tror den rör sig alls. Men en flod är aldrig densamma. Den är alltid på väg. En flod finns utanför huvudpersonens fönster i Marc Martins bilderbok med samma namn. Från det stora skrivbordet där hon sitter och […][...]

Tio över ett på natten ringer Majas mobil. Tio minuter senare spränger de i gruvan. Då måste hon vara beredd, så att hon kan väcka mamma och pappa och lillasyster, få med sig väskan hon packat åt dem allihop i hemlighet och rädda dem. Ifall det är den här sprängningen som får marken under staden […][...]

Boris brann upp. I sin nästan komiska absurditet är det ett konstaterande som präglar Jeanettes hela tillvaro. Hennes man brann upp, i en arbetsplatsolycka, och hon kan inte släppa det. Hon kan inte släppa riskerna och förlusterna arbetare och deras familjer utsätts för, inte släppa hur utsatta och rättslösa de verkar vara. Det är en […][...]

När Katarina Wennstams första bok, Flickan och skulden: en bok om samhällets syn på våldtäkt, kom ut för 14 år sedan slog den ner lite som en bomb i mitt och många andras feministiska medvetande. Något man liksom haft på känn men kanske inte riktigt lyckats formulera eller sätta fingret på formulerades så svart på […][...]

När Sara Danius i torsdags klev ut genom den där dörren och uttalade litteraturprisets förmodligen minst okända namn någonsin stod en sak mycket snart klar. Jenny Lindh i SVT:s bevakning fångade det klockrent med sitt spontana ”Den kollektiva orgasmen bland svenska mediemän just nu!”. Till och med Per Svenssons visserligen lite pliktskyldiga totaldiss hade något […][...]

Om du som jag har en tendens att glömma bort det: det faktum att man tycker att huvudpersonen i teveserien är snygg är en ganska tveksam anledning till att läsa boken. Så var det sagt. För det är väl ändå teveserien Grantchester som satt den stilige och grubblande unge amatördetektiven och kyrkoherden Sidney Chambers på […][...]

Jag förväntar mig förstås ett vanligt seriealbum när Trygga lilla Sverige landar i min brevlåda. Istället är det en ask, som förutom sex seriehäften innehåller en karta över ”sabbatssabotörens” bombdåd, ett tidningsutklipp om en fascistisk revolverattack mot tidningen Ny Dag, ett maskinskrivet brev till läsaren, ett häfte visor ”om banditer och mördare” och ett vykort […][...]

”Vi har nämligen en patrull från Ingripandesektionen som står på Sveavägen 39 A med en kvinnlig överdos. De hittar ingen legitimation på henne, men de har tydligen hittat en jävla massa kondomer, så då kom jag att tänka på er. Det kanske är någon av era horor? Skulle ni ha möjlighet att svänga förbi och […][...]