Den tropiska ö som första halvan av boken utspelar sig på är som ett hippieparadis, så långt från materialism och konsumtionssamhälle man kan komma. Människorna som befolkar ön väcker tanken på crakearianerna från Margaret Atwoods MaddAddam-trilogi. Likt de gentekniskt framavlade människovarelserna från Atwoods framtidsvision tycks öns invånare sakna förmåga till konflikt och ilska. De är […][...]

En kvinna vandrar genom ett fjällandskap och tar in det som finns omkring henne. En hökugglas blick, doften från blommande mjölkört, myggornas envetenhet, vakande fiskar. Men också människor som slagit sig ner eller tagit tillfällig tillflykt här. Berättelsen löper längs med den essä som är huvudådran i Helena Granströms bok. Det skönlitterära bryter in, blir […][...]

Naturhistoriska museer runtom i världen bygger till stor del på stora samlingar av uppstoppade och på andra vis preparerade djurkroppar. Ofta har dessa donerats från rika människors privata kollektioner från en till viss del svunnen tid, då det var status med den här typen av tämligen makabert samlande. Mer om det kan man med fördel […][...]

En av de befriande styrkorna i Jag vill ju vara fri, Annika Perssons biografi om Lena Nyman, är hur porträtteringen av skådespelerskan aldrig landar i känslor av misslyckande eller offerskap. Nyman, som på många sätt levde sitt liv utanför den traditionella kvinnorollens ramar, missbrukade alkohol och andra droger men inte heller i beskrivningen av detta […][...]

Trots att jag avnjutit lite tyngre titlar i J R R Tolkiens bibliografi, som De förlorade sagornas bok och Sagor från Midgård, där fotnotssystemet nästan tar mer plats än själva texten, och har en guidebok till alviska i bokhyllan har jag aldrig dykt ner på djupet i den lingvistiska sidan hos fantasypionjären. Följaktligen är de […][...]

Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet. I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst […][...]

Just Kids, Patti Smiths bok som främst behandlar tiden i New York tillsammans med den nära vännen och fotografen Robert Mapplethorpe är läst av många och lätt att älska. Den vindlande bohemiska historien och fonden av rockmusik, beatpoesi och alla populärkulturellt historiska hörnstenar i form av legendariska personligheter (Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol etc […][...]

No tears for queers tillhör den starkaste läsningen i mitt liv. Johan Hiltons tredelade reportage är ett skildrande av homofobiska hatbrott men samtidigt ett effektivt isärplockande av den våldsamma och på samma gång livrädda normativa manligheten. Sällan har ett dokumentärt verk känts så sylvasst och befriande skärskådande. Så när Hilton nu, tio år senare, kommer […][...]

När jag stapplade ut från biovisningen av Prometheus, prequelfilmen till Alien-serien var jag yr av den intensitet som präglat det som nyss utspelat sig på vita duken. En liknande känsla infinner sig när den sista sidan av Rörelsen är utläst och till stor del är det ett gott tecken. Ajvide Lindqvist väjer inte undan för […][...]

I ena hörnet av Masthuggstorget i Göteborg står en tämligen anspråkslös staty, som är lätt att missa. Den relativt abstrakta skulpturen har ett desto konkretare syfte, att minnas de omkring 500 svenskar som under trettiotalet åkte ned till Spanien för att kämpa emot Francos fascistiska styrkor. Ett annat monument över de spanienfrivilliga, den betydligt större […][...]