Jag har hunnit läsa ett par böcker sedan Familjen Lambs hemlighet. Men då brukar det räcka med att jag bläddrar lite i boken så kommer historien snabbt tillbaka. Men denna gång var jag tvungen att läsa om hela boken, från pärm till pärm. Jag kände redan i hennes förra roman Varje steg du tar att […][...]

Jag har läst Karin Wahlbergs Lasarett-serie som utspelar sig på 1950-talet med stor behållning, men samtidigt längtat efter hennes deckare om kriminalkommissarie Claes Claesson. Nu är han äntligen tillbaka. Skillnaden är att han och hans fru Veronika flyttat till Lund. Här ska de etablera en ny tillvaro med nytt hem och framför allt nya jobb. […][...]

För mig är den ädlaste genren av deckare den så kallade pusseldeckaren, även kallad whodunnit. Att bygga ett inledande mord som en intellektuell gåta och utmana läsaren att avslöja mördaren genom de ledtrådar som är insprängda i texten är genialt. Här finns skurken med i hela historien och avslöjas inte sällan med att brottsutredaren samlar […][...]

Året var 1944 och andra världskriget var inne på sin sluttamp, med intensiva slutstrider. Anne Frank och hennes familj anges och fängslas i Auschwitz. Det är bara sjuttiofem år sedan. I Sverige fick ogifta kvinnor som blev gravida ofta föda sina barn i smyg och sedan adoptera bort dem. Denna historia börjar med att vi […][...]

TOMTEBLOSS Nu tänder natten månen, en spotlight, rund och stor. Den lyser på oss alla som här på jorden bor. Kom, se hur hela himlen fylls av vita tomtebloss! Ett för var och en av dem som saknas här bland oss. Så här bred kan en dikt i Min syster är ett spöke: och andra […][...]

Jag är Döden. Precis som livet är livet, är jag döden. Så enkelt, svindlande och självklart börjar bilderboken Jag är Döden. Det är en bok som vänder sig till barn mellan tre och sex år och i den åldern väcks ofta tanken på döden. Kanske dör ett husdjur, en farmor eller så börjar barnen grubbla […][...]

Att följa en bokserie kan vara både underbart och frustrerande. Iallafall om en gör det i realtid. I kriminalserier dröjer det minst ett år mellan varje bok och det är väl regel att det ligger en rejäl cliffhanger i slutet av varje deckare. Det är då väntan börjar. Nu har vi kommit till den fjärde […][...]

På samlingen har Mika något viktigt att berätta. -Jag ska få ett syskon, säger Mika. En bäbis. -Vad ska bäbisen heta? frågar Rut. Det blir tyst en stund. Sedan svarar Mika: -Den ska heta Glitterbäbisen! Det är på förskolan som Mika berättar att hen ska få ett syskon. Kompisarna är nyfikna och diskussionen utmynnar i […][...]

Mitt första möte med Lisa Jewells böcker var först i fjol. Jag kan erkänna att jag skrämdes iväg av hennes namn. Larvigt, jag vet. Men jag visste inte att hon skrev thrillers i feelgood-ton. Böcker där allting på ytan verkar vara perfekt, men där snart något börjar skava och där det finns blottor som får […][...]

Mitt intresse för deckare i allmänhet och Agatha Christies böcker i synnerhet började tidigt. Min far brukade om somrarna återberätta rysliga historier, och jag fastnade särskilt för Och så var de bara en som bygger på en synnerligen snillrik idé. Rätt omgående lånade jag den boken och läste den med mycket nöje och därefter plöjdes […][...]