Polisutredaren Hanna Dunker återvänder till Öland där hon växte upp. Hennes pappa har gått bort och hon behöver återvända av praktiska skäl, men där finns även en hemlängtan. Ett sug efter sina rötter och efter stugan vid havet. Men det är inte lätt. Det fanns en anledning till att Hanna Dunker flydde från sina barndomstrakter. […][...]

Tänk dig att du lever i ett rätt trist äktenskap. Det mesta går på slentrian och ni umgås mest via barnen. Du har skaffat dig en älskare. Han lever också i en relation men ni ses i hans övernattningslägenhet och har bra sex och flyr tristessen. Du skyller på kolonilotten när din man frågar vad […][...]

Sommaren 2019 håller tillvaron att krackelera för relationscoachen Ebba. Hon som tidigare skrivit böcker om hur en håller förhållanden vid liv och varit en bejublad föreläsare har efter en ganska smutsig skilsmässa och ett kortare stormigt förhållande med en bedagad popartist endast sporadiska jobb som korsordskonstruktör. Men slumpen gör att hon får chansen att skriva […][...]

Så här beskriver Wikipedia mytomani (av grekiskans mýthos, saga, och mani). Mytomani innebär att en person ljuger mer eller mindre tvångsmässigt, det vill säga utan att det finns någon tydlig och omedelbar orsak till lögnen. Det händer att en mytoman inte är medveten om att ett ord som han eller hon precis har uttalat är […][...]

Russin tränar simtag utan Kaninis. Russin sover i sin sandgrop utan Kaninis. Kaninis är hos sin mamma. En annan mamma än Russins. Det här är ingen ovanlig situation nuförtiden. Russins storasyster Kaninis bor inte med henne varannan vecka. Russin längtar ihjäl sig då. Hon vet att Kaninis har det roligt och bra hos sin mamma. […][...]

Ödesmark är en liten ödslig by utanför Arvidsjaur i Lappland. Där lever Liv med sin åldriga far, despoten Vidar, och den ensliga tonårssonen Simon. De bildar en udda familj och Liv märker hur det skvallras. På bensinmacken där hon arbetar känner hon kundernas dömande ögonkast. Alla verkar undra varför Liv bor kvar hemma hos sin […][...]

När man är död är man sannerligen död och skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut. (Ur slutdikten i ”Hundstunden” av Kristina Lugn) Kristina Lugn är död men hon kommer samtidigt alltid att finnas. I höstas var jag på författarsamtal kring boken ”Alla kan dö” […][...]

Jag har hunnit läsa ett par böcker sedan Familjen Lambs hemlighet. Men då brukar det räcka med att jag bläddrar lite i boken så kommer historien snabbt tillbaka. Men denna gång var jag tvungen att läsa om hela boken, från pärm till pärm. Jag kände redan i hennes förra roman Varje steg du tar att […][...]

Jag har läst Karin Wahlbergs Lasarett-serie som utspelar sig på 1950-talet med stor behållning, men samtidigt längtat efter hennes deckare om kriminalkommissarie Claes Claesson. Nu är han äntligen tillbaka. Skillnaden är att han och hans fru Veronika flyttat till Lund. Här ska de etablera en ny tillvaro med nytt hem och framför allt nya jobb. […][...]

För mig är den ädlaste genren av deckare den så kallade pusseldeckaren, även kallad whodunnit. Att bygga ett inledande mord som en intellektuell gåta och utmana läsaren att avslöja mördaren genom de ledtrådar som är insprängda i texten är genialt. Här finns skurken med i hela historien och avslöjas inte sällan med att brottsutredaren samlar […][...]