Lille Brun är en, som det beskrivs i boken, ”stor, men inte så gammal” björn. Han bor i en fyr och ser till att ljuset från den aldrig slocknar. Han lever ensam, men en dag kommer en flicka förbi fyren. Hon är ute och letar efter en vän som har försvunnit. Flickan heter Tiger, och […][...]

När boken börjar lever flickan i en jordkällare. Hon talar inget språk, och vet inget om någon annan värld. Den värld hon lever i handlar om mat i små portioner vid oregelbundna tider, om mörker som bara bryts genom en liten glugg där hon kan se ut på ett träd utanför, om män som kommer […][...]

På bokmässan i Göteborg samlar jag på skrivtips. Om radbrytningens betydelse för poesi, om att göra karaktärer verkliga, om att använda andra författares verk i sina egna. Vissa saker väcker fler tankar än andra. Som Javier Marías, som ägnar ett miniseminarium på mässan åt att tala om översättning, bland annat som det bästa sättet att […][...]

Jonas Karlssons andra novellsamling är både lik och inte lik hans första, Det andra målet. Tonen, den lätta vardagliga, med blick för människors sätt att rationalisera sina mest absurda handlingar och att ständigt oroa sig för vad andra ska tycka om en, finns kvar. Och hans perspektiv är fortfarande inifrån, oftast med jagberättare och oändligt […][...]

Eller ja, det är i alla fall vad den vill utstråla. Men kan en bok vara gay? Och vad skulle det i så fall betyda? Att den handlar om människor som är homosexuella? Att språket är konstigt och handlingen icke-linjär? Att hela läsupplevelsen är något aldrig tidigare erfaret? På baksidan av den engelska utgåvan är […][...]

Edgar är enda barnet och på loven lämnar han gärna sina tafatta föräldrar för ett besök hos sin onkel Montague. Där, sittande i husets enda någorlunda varma rum framför en brasa, lyssnar han till onkelns kusliga berättelser om barn som råkat illa ut i möten med det övernaturliga. Edgar är fast besluten att inte tro […][...]

Huvudpersonen i Ulf Nilssons bok är en mycket ovanlig liten mus. Han kan nämligen tänka, något han relativt omgående efter sin födsel upptäcker att han är ensam om bland trädgårdsmössen på den sydafrikanska farmen. Hur gör man när man tänker? Hur stor är världen? Vem är jag? Svaren på de frågorna, och andra, blir den […][...]

Sommarläsningen för in mig på oväntade vägar. Jag rör mig längs skumma bakgator i sekelskiftets London och på Dartmoors dimmiga hedar. Jag läser Sherlock Holmes. Sir Arthur Conan Doyle är egentligen inte någon vidare författare: torr och stel prosa och platta karaktärer som ibland passerar karikatyrens gräns. Samtidigt är texterna befriade från oväsentligheter som moderna […][...]

Lavinia Greenlaws självbiografiska uppväxtskildring är upphängd på musikupplevelser, därav titeln. I 56 korta kapitel skildras allt från att dansa vals på pappas fötter och spela klassisk musik på pianot till fylledanser med studentkamrater, och tillsammans blir de många nedslagen en bild av en uppväxt skildrad med hjälp av musik, dans och sång. Det som framför […][...]

Det är nästan en egen genre, böcker där fiktiva vetenskapsmäns (postuma) anteckningar från expeditioner alternativt upptäckter utgör materialet. På 1800-talet gjorde Jules Verne tillvägagångsättet mycket populärt, och hans böcker passade väl in i tidens tro på människans och vetenskapens möjlighet att förstå och utforska det okända. De var spännande och fantasifulla men landade ofta i […][...]