Recension

: Den perfekte vännen
Den perfekte vännen Jonas Karlsson
2009
Wahlström & Widstrand
8/10

Det absurda i vardagen

Utgiven 2009
ISBN 9789146220220
Sidor 272

Om författaren

Fotograf: Håkan Elofsson

Jonas Karlsson (född 1971) är författare, dramatiker och skådespelare med många filmer och uppsättningar på meritlistan. Som författare debuterade han 2007 med novellsamlingen Det andra målet.

Sök efter boken

Jonas Karlssons andra novellsamling är både lik och inte lik hans första, Det andra målet. Tonen, den lätta vardagliga, med blick för människors sätt att rationalisera sina mest absurda handlingar och att ständigt oroa sig för vad andra ska tycka om en, finns kvar. Och hans perspektiv är fortfarande inifrån, oftast med jagberättare och oändligt upptaget just av den egna varseblivningen av omvärlden. Men i den förra samlingen var många av novellerna hopkopplade med varandra, genom gemensamma karaktärer som man först i efterhand visste var samma person, genom föremål som återkom i olika noveller. Det draget finns i den nya boken också, men i långt mindre utsträckning. På gott och ont, eftersom greppet är roligt men gör novellerna mindre självständiga. Här känns de oftare som enheter som klarar sig själva.

Speciellt i de långa novellerna visar Jonas Karlsson sin speciella skicklighet: att skildra det vardagliga i vilket det uppstår en absurd, skruvad situation. I "Cirkus" går jaget på cirkus med en gammal kompis, som ställer upp som frivillig och blir borttrollad av en trollkarl – och sedan inte kommer tillbaka. När jaget söker sin försvunna vän är det till slut egentligen något annat han hittar, och novellen är odramatisk och saklig, ja just vardaglig, trots ett historieunderlag som kunde ha blivit en actionfilm. I "Marcus" blir huvudpersonen av misstag inlåst i sin kompis lägenhet vilket leder till minst sagt prekära situationer, men i slutändan är det inte det bisarra i att han gömt sig under en säng istället för att ge sig till känna som blir poängen i historien, utan en helt annan sak. Det är skickligt att vända historier på det sättet, att hantera dialog och berättelse. I den långa novellen "Rummet" (115 sidor) sker det flera gånger, och här frångår Karlsson också sin vardaglighet för ett mer surrealistiskt upplägg.

Trots skickligheten med vilken novellerna är skriven finns en lätthet i tonen som får läsaren att känna att man skulle ha kunnat skriva det själv. Som om texterna bara flutit fram, likt den upplevda verkligheten som liksom bara händer, utan att styras av annat än slumpen. Det är en känsla som är behaglig men bedräglig, det ser så enkelt ut på ytan men under det enkla finns lager av det där som kan kallas slump eller öde eller meningen med tillvaron, och utan det lagret skulle det inte vara samma sak att läsa de här historierna. Mystiken känns stark trots att inget övernaturligt, i de flesta fall inte ens något konstigt, någonsin händer. Jonas Karlsson lyckas fånga just det där absurda mitt i vanligheten, det som får oss att känna mystik i vardagslivet också.

Alice Thorburn

Publicerad: 2009-10-06 00:00 / Uppdaterad: 2009-10-05 22:49

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3454

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?