När kapten Robert Scott nådde Sydpolen i januari 1912 stod där redan en norsk flagga och han och de fyra tappra som hade följt honom till slutet fick vända om. Då hade de några månader kvar att leva. Ransonerna tog slut för tidigt, de var frusna och hungriga och de hade otur med vädret. Eftersom […][...]

Om man vill vara elak skulle man kunna säga att Inger Edelfeldt skriver ungefär samma roman hela tiden. Är det en roman för vuxna handlar det om konstnärliga kvinnor i medelåldern, med trasslig ekonomi och kärleksbekymmer. Temat brukar vara identitet, utanförskap och vad det innebär att vara vuxen (Finns det liv på Mars?, Det hemliga […][...]

Lars Åke Madelid har snickrat ihop en mycket trevlig guide till 60-talets London, men boken är så otroligt mycket mer. Musik kan ju lätt bli lite nördigt när man börjar trassla in sig i skivor, band, medlemmar, olika utgivningar, singelsläpp mm. Hur många är det inte som totalt snöat in på att samla Beatles samtliga […][...]

Någon är utmärkt, en annan är obegriplig och en tredje är usel. Förstås är det variation snarare än enhetlighet som betecknar en utgivning av tjugosex noveller ur den samtida grekiska litteraturen. Och inget ont i det. Bokförlaget Tranan fortsätter med Grekland berättar: Fikonträdets sång sin serie med novellister från världens alla hörn, denna gång med […][...]

Det var en gång en begåvad ung man som hade en idé. En idé om att den där lilla blonda tjejen som alltid blir dödad redan innan förtexterna för en jäkla gångs skull skulle kunna försvara sig. Försvara sig och sparka monsterrumpa så det stod härliga till. Onda regissörer och skådespelare kom och gjorde travesti […][...]

Den första Omnibus-volymen var en visserligen lite ojämn men ändå efterlängtad och uppskattad samling Buffy-serier. Volym två kan man ärligt talat ha och mista. Tvåan har nackdelen att den börjar komma in på samma tidsperiod som teveserien. Det blir med andra ord lättare att klampa i klaveret på olika sätt. Lätt att säga emot mer […][...]

Jag tror att Magnus Linton njuter av att vara svårfångad. På baksidan av hans nya bok står det att han har kallats allt från nyliberal till kommunist beroende på vilket håll han har kritiserats från. Jag tror faktiskt att han njuter av alla de motsägelsefulla bestämningar som folk har försökt sätta på honom eftersom alla […][...]

Året är 1658 och Sverige har under många år varit i krig. För att slippa undan militärtjänst köper sig Jöns Ståhlnacka fri. Men det är svårt att betala skulderna, och till slut finns ingen annan utväg än att han och de två sönerna Erik och Abbe tar tjänst som drängar i bröderna Mommas nya gruva […][...]

Innan jag började läsa Anna d’Arc hörde jag att den påminde om Twin Peaks. Det är det dumma med att läsa om en bok innan man har läst den själv, man vet inte vad man hade kommit på själv och inte. Men visst andas det Twin Peaks, minus agent Cooper och baklängestalande dvärgar (och ingen […][...]

Meh. Jag vet, så ska man väl inte avfärda böcker som nominerats till Bookerpris, som tacklar viktiga frågor som fundamentalism och kärlek, som vågar ta lite egna formgrepp. Men … jo, tyvärr. "Den ovillige fundamentalisten" är ett enda stort "jaha". Och det är jävligt synd, för jag gillade verkligen Hamids debut "Nattsvärmare". Upplägget i "Den […][...]