Vad? A som i Amalia Eriksson B som i Barbro Westerholm C som i Christina Piper … Ö som i Öxabäcks damlag För varje bokstav en person eller grupp kvinnor som på olika sätt presterat, kämpat eller förändrat. På endera viset gjort skillnad för sig själv eller andra. En kort presenterande text, som en lockande […][...]

Tove Meyer, skribent sedan tidigare, debuterar i år med diktsamlingen Asfaltshimmel och jag ska börja med att vara ärlig: när jag slår upp boken och möts av namnet på ett litet, för mig okänt förlag, en grumlig logotyp, en text utan ligaturer, samma gamla vanliga gemener i flitigt radbrutna meningar – och vänt’ nu här, […][...]

Dikten är slungad ur köttet, och den kretsar kring avlelsen, födseln och föräldraskapet. Eller ur kreaturet, ockupationen och diktaturen om man så vill. Dessa rader höll jag igår på att läsa för en nygravid vän, men hittade inte snabbt nog och samtalet vandrade vidare: Blank skräck, sadism och – solidaritet? Hur allt bortom en viss […][...]

För flera år sedan slutade jag läsa baksidestexter på böcker. Det var en kompis som berättade att han aldrig gjorde det vilket hela sällskapet tyckte var konstigt men jag bestämde mig för att testa. Utan att jag egentligen märkt att det blivit en grej för mig hade jag också slutat och nu är det som […][...]

Redan omslaget till Vara Frank skvallrar om att det här är något annat än det Peo Bengtsson skrivit tidigare. Jag som är vansinnigt förtjust i hans tidigare böcker som Så länge du är min syster blir både nyfiken och orolig. Somrig feelgood? Ska ingenting skava nu? Hur ska hans meningar som tenderar att bli till […][...]

Bokens huvudperson Linnéa är ingen lätt karaktär att ha att göra med. Otroligt självupptagen, besatt av att analysera sig själv genom att skriva en slags dagbok. Fast det är ingen dagbok i vanlig bemärkelse; den består av lösryckta fragment, scener och dialoger som inte alltid är lätta att hänga med i. Vem säger vad? Vad […][...]

Hissen klickar till i trappuppgången och börjar sin färd, antagligen nedåt eftersom det brummande lätet dröjer sig kvar. En vårfågel vars sång jag inte känner igen flyger mellan trädkronorna på innergården. Grannen spelar en låt som gör att tunga basgångar letar sig upp mellan träplankorna. Vartenda ljud blir tydligt när jag försöker ta mig in […][...]

”Vad ska du med en pistol till, mamma?” ”Vissa män behöver dö”, svarade min mamma. I en varm och svettig värld långt borta pågår den typ av liv som beskrivs i Jennifer Clements En bön för de stulna. Ett liv där ensamma mödrar bor med sina döttrar, avskärmade från resten av civilisationen, på ödsliga och […][...]

Det var under hösten 2015 som vi vände känslan av otillräcklighet till handlingskraft och förenade oss, delade på ansvaret och erkände. Vi kunde inte bära skulden ensamma. Tidningarna var fulla av ”Så hjälper du” och antalet volontärer slog i taket. Då fanns hopp, sen kom mörkret. Anna Jörgensdotter och Charlotte Qvandt har plockat en spretig, […][...]

Samtidshistoria har sin lockelse. Vi är många som vill läsa om våra erfarenheter ordnade i ett större sammanhang och på ett strukturerat sätt. Anna-Karin och Daniel Linder Krauklis har skrivit ett stycke svensk spelhistoria som tog sin början för drygt 30 år sedan. I juni 1982 publicerades rollspelet Drakar och demoner. Då var de flesta […][...]