Handlingen i Metro 2034 är baserad på samma postapokalyptiska scenario som i den tidigare boken, Metro 2033 som gavs ut för något år sedan. I korthet har världen gått under i ett förödande atomkrig och de sista mänskliga överlevarna klamrar sig fast nere i Moskvas tunnelbana för att undgå radioaktiviteten och vilddjuren som överlevt på […][...]

I inledningen av Spill får den fiktiva författaren “Sigrid Combüchen” ett brev av en pensionerad kvinna. Kvinnan känner igen sig i ett fotografi beskrivet på sida 137 i en av “Combüchens” tidigare romaner. “Är det min familj du beskriver?” undrar hon, och en brevväxling tar sin början. Författaren ser stoffet till ännu en roman, samtidigt […][...]

Omslag är en vändning, en förändring, en omkastning. Omslag är en kompress, ett förband, en förpackning. Omslag är på omslaget, om och om, slag på slag. Omslag är en satsdel i neutrum Athena Farrokhzad, poet och kritiker på Aftonbladet kultur och Linn Hansén, poet och kritiker på kulturtidskriften Glänta för oss på detta sätt genom […][...]

Edwardson har jag läst, blir min första tanke. Men det visar sig snart att det har jag inte. Det är filmatiseringarna av hans böcker om kommissarie Winter jag sett på teve. Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är dock ingen deckare även om döden är ständigt närvarande. Berättelsen utspelar sig i […][...]

Boken Vikingar: Saga, sägen och sanning är en egendomlig liten bok på endast 115 sidor (Adlibris anger 137, förlaget 144, dessa är dock blanka sidor) där författaren Tomas Blom försöker klämma in ett väldigt brett och omfattande område. Boken lever enligt min åsikt i realiteten upp till väldigt lite av vad titeln utlovar och jag […][...]

Jag har höga förväntningar när jag öppnar Zena El Khalils debutroman Beirut, jag älskar dig. Både tidningar och radio har talat sig varma om denna roman, utgiven på Ordfronts förlag. Kort sagt, Zena El Khalil verkar vara ett litet bombnedslag. Och jag har träffats av det, bombnedslaget, och en liten skärva har rispat min hud […][...]

Metro 2033: Den sista tillflykten känns som en väldigt rysk bok, karg, korthuggen och väldigt intensiv (eller åtminstone enligt min uppfattning om hur en rysk bok är). Det är full fart redan från sidan ett och ända till slutet, nästan så mycket fart och action att det påminner om ett dataspel- vilket inte är något […][...]

Texten i Mare Kandres Aliide, Aliide sköljer över mig. Jag kan inte värja mig mot språkets rytm som rinner i ett flöde genom textmassans intensitet. Stundtals gör mig boken nästan utmattad med alla sina metaforer och liknelser som staplas på varandra men samtidigt är jag fascinerad av världen som målas upp i boken. En värld […][...]

Gustav Stålhammar rör sig i ett språkligt land som påminner om uppsatsskrivning i sitt ansträngda krumbuktande. Romanen är berättad ur perspektivet från en äldre man, och jag antar att språkdräkten ska bidra till att förstärka denna röst från förr. Och meningen är väl också att förstärka det faktum att Herman Bylle inte var språkligt skolad, […][...]

Hyresgästföreningen har fått klagomål på störningar i din trappuppgång. För att kunna åtgärda olägenheterna behöver vi de boendes hjälp. Vi ber dig därför så noggrant som möjligt notera eventuella störningar, störningarnas art, datum och klockslag på bifogad klagomålslista. Trots att du alltid sköter dig, spelar musik på knappt hörbar nivå, skickar hem gästerna före klockan […][...]