Midvintermörker är Lars Wilderängs debutroman. Den gavs först ut på eget förlag men hamnade sedan hos Massolit. Ett beslut som de nog känner sig nöjda över idag. Boken är visserligen ganska smal, men den har attraherat en stor läsekrets. Att läsa den är som att se en actionfilm, och action är verkligen nyckelordet här. Det […][...]

I skrivande stund går en våg av engagemang över Sverige, för flyktingars rätt att på ett säkert sätt kunna söka trygghet från brutalitet och utsatthet. Det är en politisk samling av ett sällan skådat slag. Det sammanfaller med ett sorts ”nu är det nog!”-statement mot rasism, den råa iskyla som sprider sig över nätet och […][...]

Det börjar så bra – titeln är hämtad från Harry Martinsons Nässlorna blomma, där han skriver att det finns fyra sorters medelklass: ”1) med bildning och piano, 2) med bildning men utan piano, 3) utan bildning men med piano, 4) utan både bildning och piano”. En sorts hint om att nu finns bara den fjärde […][...]

Ibland är det bara en obehaglig känsla av att någon, eller något, finns i rummet. Ibland en tydligare gestalt som visar sig. Under tre års tid har Petter Inedahl letat upp platser i Stockholmsområdet där det sägs spöka. Han har pratat med människor som varit med om oförklarliga saker, som de aldrig trodde att de […][...]

När Nya Moderaterna förlorade makten i riksdagsvalet för snart ett år sedan fanns förhoppningar hos en del av oss att arbetslinjen skulle dö. Att retoriken och den politiska praktik som begreppet representerade skulle förpassas iväg och bytas ut mot en annan arbetsmarknadspolitik. En mindre orolig, flexibilitetskrävande, produktionsinriktad syn på arbetslivet. En som satte livet snarare […][...]

Det är dags för förändring i Stavangers undre värld. Cecilie, Rudis tjej och Janis syster, väntar barn och huset, liksom livet, behöver snyggas till i grunden. Det finns heller ingen ekonomi i inbrott längre; Stavangerborna har för gott om pengar för att vilja köpa stöldgods nu för tiden. Hillevågsgänget ska alltså dra sig tillbaka. ”Gå […][...]

Det har varit mycket om artificiell intelligens på sistone. Filmer som Her, Ex Machina, Chappie och Terminator: Phil Collins, romaner som Speak, Ancillary Justice och vad jag förstår även David Lagercrantz nya fanfic… Det finns till och med en Philip K Dick-robot som visserligen inte kan skriva romaner (än) men väl diskutera filosofi. Vad är […][...]

”Vi är kvinnofällan. Vi är värdinnedjuret, uppkopplad mot slappköttade parasiter såsom lata män och manipulativa knullviljor och bortskämt omedvetna sällskapshjon.” Första gången jag läser Hackers kan jag inte sluta. Läser utan hejd. Vacklar och kastar mig genom denna ohämmade, ojämna och fullständigt hänsynslösa bok. Den ber liksom aldrig om ursäkt. Kanske är det jag, eller […][...]

Det är inte alltför ofta man hittar dem, de där böckerna som är så bra att man blir helt knockad. Men Diamanttorget är en sådan. Författaren Merce Rodoreda kom från Katalonien, men tvingades i landsflykt under Franco-eran då det katalanska språket blev förbjudet. Istället skrev hon om sin hemstad Barcelona från Paris och senare Genève, […][...]

Det har flyttat in en främling i Elmer Greens hem. En liten marodör som först inte gör så mycket alls, men ändå på något sätt lyckas stjäla uppmärksamheten som Elmer, ensambarn som han är – eller var – är van att få. Snart blir det värre. Den nya lilla personen kräver att få se andra […][...]