Häromdagen fick jag en lapp från Sverigedemokraterna i brevlådan – jag har visserligen en skylt på dörren där jag undanber mig sånt, men ändå. ”Stoppa det organiserade tiggeriet”, stod det. Neutrum. Inte ens ”Stoppa de organiserade tiggarna”. Det är inte människor, det där som ska stoppas, det är en företeelse som bara kan förbjudas utan […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Jakob kommer in i berättelsen som ett yrväder, men inte med ett höganäskrus i svångrem runt halsen, utan med en tidningsnotis i fickan, om att en rik kvinnlig arvtagare av den fina släkten Obertin söker efter en make. Jakob, som stavar sitt namn på tyskt vis med ett k, är inte berättelsens huvudperson utan den […][...]

Strax norr om Emmaboda sitter den, skylten med det nästan magiska namnet. Duvemåla. Det är en slingrig liten grusväg, bättre lämpad för cykel än bil – åtminstone om man tänker möta någon. Och det gör man lätt. Strax är man i alla fall framme och kan andas in idyllen; skog, hagar, fågelsång, röda stugor. Här […][...]

I sommar jobbar jag extra med att sälja böcker på en flygplats. Människor med hemlängtargenen som lämnar Sverige för längre perioder bunkrar upp med svenska deckare och utvandrarserien – båda fullproppade av miljöbeskrivningar från Sverige. Andra ska till ett land för första gången och vill få en annan typ av förståelse för en kultur än […][...]

Fast det finns massor av historiska romaner som jag älskar – och fast mitt historieintresse i grunden alltid varit mer förankrat i populärkulturen än något annat – så får jag väl erkänna att själva begreppet historisk roman för mig ändå bär på ganska många fördomar. Jag ser för mig glassiga romantikböcker där det historiska mest […][...]

Det är inte längre tyst i arbetarklassen. Ordvitsen toppar SVT:s litteraturprogram Babel när arbetarlitteraturens väl och ve diskuteras av Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, tydligen också deckarförfattare, Åsa Lindeborg, som med sin Mig äger ingen gav upphov till den föregående eller möjligen näst föregående debatten om arbetarlitteraturens come back, och David Lagercrantz, aktuell med Zlatan-biografin som […][...]

I somras flyttade jag från en liten lägenhet till en något mindre liten lägenhet. En av tankarna bakom det var att jag äntligen skulle få plats för alla böcker. Bah! Humbug. Den enkla sanningen är att det är omöjligt att få plats för alla böcker. Ingen har ännu, såvitt jag vet, studerat detta i den […][...]

Hertig Frederick regerar. Maktspråk och girighet råder och humanisterna är förjagade till skogs. Nej, det var nog inte tänkt som en allegori över just vår samtid, även om den som roar sig med sådant onekligen kan få vatten på sin kvarn. Det är klassisk Shakespeare-komedi, en de klassiskaste, faktiskt: Som ni vill ha det, eller, […][...]

Jag brukar alltid hävda att författare ska hållas på replängds avstånd och det är säkert något sorts självförsvar sedan jag började läsa litteraturvetenskap och upplevde att somliga lärare gärna avfärdade andras tolkningar med vad författaren själv ansåg sig ha skrivit. Hade man trots en takt av fem-sex romaner i veckan lyckats bilda sig tillstymmelsen av […][...]