Den här lilla samlingen texter av Barbro ”Bang” Alving, redigerad och kommenterad av Rolf Yrild, är egentligen helt suverän att läsa just nu. Det är snart OS igen och det är i likhet med 1936 förlagt i ett land vars regering tenderar att bortse från valfria mänskliga rättigheter. Dagbok från Berlinolympiaden är indelad i tre […][...]

Det var med romanen Doktor Zjivag, som Boris Pasternak fick sin berömmelse. Men huvudsakligen och ursprungligen var han poet. När han började skriva den självbiografiska prosatexten Lejdebrev i slutet av 1920-talet, hade han givit ut flera diktsamlingar. Första delen av Lejdebrev publicerades i tidskriften Zvezda 1929. Men fortsättningen trycktes inte förrän 1931 i tidskriften Krasnaja […][...]

Någonting finns där. I tystnaden, i det de inte pratar om. Vad som hände efter den 13 mars 1945, när ryssarnas ”befriade” byn och det som varit Tyskland, hemma, blev Polen. Min far blöder historia kallade Art Spiegelman första delen av sin grafiska roman om faderns upplevelser i nazisternas koncentrationsläger. Också Jens Orbacks mamma Katja […][...]

Översättningen av Daniel Kehlmanns Die Vermessung der Welt (Världens mått) skapade i höstas en liten hausse på svenska kultursidor, och Babels Daniel Sjölin åkte till Berlin för att gå på vetenskapsmuseum med författaren och praktisera sin mysiga tyska. Kehlmann, som jag tidigare inte läst, intresserade mig plötsligt mycket. Ett ”Wunderkind” med sju romaner på sitt […][...]

Det är en lustig grej; beroende på hur man räknar finns det minst 193 länder i världen, men går man in i en svensk bokhandel kan man lätt få intrycket att 99% av alla böcker skrivs i USA, Storbritannien eller Skandinavien. Case in point: Tyskland. 80 miljoner människor, och när var senaste gången du läste […][...]

När Nobelpristagaren Günter Grass var 17 år, i andra världskrigets slutskede, var han medlem i nazistiska Waffen SS. Det avslöjas i författarens självbiografi som släpptes i veckan. Hans motiv var alls inte antisemitiska, menar han i tidnings- och teveintervjuer. Istället handlade det om nazistpartiets förföriska propaganda och en chans att komma hemifrån. Att Grass tigit […][...]

Idag, inte minst i min generation, är vi vana att se terrorister som de framställts efter elfte september. Skäggiga, turbanprydda och så långt ifrån oss själva vi kan komma. Ett klassiskt De. I Steve Sem-Sandbergs dokumentärroman om Ulrike Meinhof framträder en betydligt mer mångfacetterad bild. Ulrike Meinhof är medelklasstjejen som blev terrorist. En välutbildad, välrenommérad […][...]

Det finns ett klassiskt foto från andra världskrigets slut som föreställer en soldat i röda armén som hissar sovjetfanan över Reichstag, med ett fullständigt söndersprängt Berlin i bakgrunden. De flesta officiella versioner av bilden är hårt retuscherade för att dölja att soldaten i fråga bär åtplundrade armbandsur. Det är en bild jag får i huvudet […][...]

Konstnärsfamiljen Knipper-Tjechov drabbades hårt under den ryska revolutionen. Vissa familjemedlemmar stannade kvar i Ryssland medan andra valde att fly utomlands när tumskruvarna drogs åt. Olga Tjechova tillhörde den senare kategorin. Med inte mycket mer med sig än kläderna hon bar tog hon sig till Berlin med sin dotter. Berlin blev hennes räddning och plattform ifrån […][...]

Redan i början av 1945 stod det klart att Tyskland inte skulle orka hålla emot de allt starkare fienderna från både öst och väst. Tendenserna var tydliga. Det nazistiska imperiet var oundvikligen på väg mot sin undergång. Kanske hade även Hitler insett att slutet var nära. Om så var fallet lät han dock ingen veta […][...]