Ibland kan äldre litteratur inge en verkligt överväldigande känsla av allmänmänsklighet. Att essensen av att vara människa i stort sett är densamma oavsett tid och plats. Plötsligt känner man sig som en del i något enormt, en gemenskap. Och ibland gör man inte det. Ibland är det riktigt svårt att över huvud taget relatera till […][...]
























