Paul bor tillsammans med sin mamma. Livet är tryggt och bra. En dag förändras emellertid allting: mamma skaffar en kille som dessutom skall flytta in i deras hus. Vad händer? Jo, självklart. Paul slår bakut blir den buttre tvärtemotkillen eller den ingetallssägande surputten. Vi har hört det förut! Ingen skall få ta den utflyttade pappans […][...]

Ordet ”handla” kan betyda både att handla rent allmänt, att agera och att shoppa, att agera för att utvidga sin samling av tillhörigheter. Dubbeltydigheten är åtminstone lite intressant i det samhälle vi lever i, där medborgarnas främsta möjlighet att påverka, förutom enstaka val, är att välja vilka affärer och varumärken som skall få överleva. Därför […][...]

När jag tar mig an ett storverk gör jag det med pennan i hand, för att stryka under och slå upp, lära mig saker. I Bergtagen hittar jag massor av nya ord och jag känner stolthet, när jag får deras mysterium förklarat och hjärnan sväller som en inlagd gurka. Det är ett arbete således att […][...]

Det är något visst med det andra världskriget, något mytiskt. Som om det låg ett skimmer över allt det fruktansvärda vilket ständigt attraherar både läsare och tittare. Det brukar exempelvis inte gå många dagar mellan dokumentärfilmerna på teve och i boklådorna råder det absolut ingen brist på titlar om kriget. Den här aktuella boken gick […][...]

Det verkar vara så lätt att slippa ifrån sin bakgrund. Det är bara att packa och resa, sedan finns allt bakom en. Dock har det förflutna en outgrundlig förmåga att hinna i kapp. Eduard arbetar som genforskare i San Fransisco. Han är tysk men har bott länge i USA. Det är där han lever sitt […][...]

Jag älskar hästar, jag har haft häst sedan jag var fyra år. Men efter att ha läst Hästarnas budskap är jag mest förbannad. Min hästpassion känns smolkad. Tyvärr, måste jag nog säga, har jag inte mer än hört andra prata om Hempflings tidigare succé Dansa med hästar. Det sägs att det är en smått fantastisk […][...]

Jag vet inte vad det handlar om men jag är fast. Det är mitt intryck när jag sitter på tåget en sömnig lördagsförmiddag med denna bok i min hand. Jag-berättelser har alltid fascinerat mig för att dessa inbjuder till att delta i samtalet. Den person som talar till mig från sidorna är inte någon jag […][...]

Jag börjar läsa de första två sidorna av denna roman nästintill direkt efter att den satts i mina händer, och ungefär lika kvickt bildas ett frågetecken inom mig. Hur har Crazy lyckats bli så hyllad som den har blivit på kontinenten? Och hur har Benjamin Lebert kunnat bli jämförd med Hemingway? Jag stannar dock inte […][...]

Det är något som är frustrerande med noveller. Det är det. Jag kan inte hjälpa att någonting känns snett när man bara får en så kort inblick i vad det nu är som novellen handlar om som man ju faktiskt får när formatet är just novell. Jag blir inte mätt av att få en massa […][...]