Nya himlar och en ny jord hägrade för hädaren Hermann Hesse. Få författare har som han förenat europeisk kulturpessimism med injektioner av metafysisk närvaro, av det översinnliga, av det utomjordiska. Hermann Hesse, denne självutnämnde själens trädgårdsmästare, son till en Indienmissionär som efter återkomsten till hemlandet reds av maran att ha drivits ut ur paradiset. Faderns […][...]

Sabine Kuegler hade en annorlunda uppväxt. Som femåring bosattes hon tillsammans med föräldrar och syskon hos en isolerad stam urinvånare i Västpapuas djungler, där fadern hade i uppgift att bedriva språkstudier. Inte förrän i senare tonåren möter Kuegler sina föräldrars europeiska ursprungskultur, då hon flyttar dit för studier. Och är inte detta något att skriva […][...]

Den här boken följer en strikt mall: först ett uppslag med en fråga Varför är havsvatten salt? och på samma uppslag presenteras ett helt felaktigt svar som illustreras med en bild. På nästa uppslag skriker ett eller flera barn Nej! Och så presenteras det riktiga svaret kortfattat med text och bild. Jag antar att detta […][...]

I juli 2002 var jag i Zürich och besökte en stor utställning om Hermann Hesse, som fanns på Schweizerisches Landesmuseum, med anledning av att det då var 125 år sedan han föddes. Med denna intresseväckande minnesutställning i tankarna, har jag nu några år senare läst hans roman Demian, berättelsen om Emil Sinclairs ungdom i svensk […][...]

Buddenbrooks börjar med en rejäl tysk brakmåltid och slutar med ett dödsfall. Däremellan ligger drygt 40 år av en familjs liv i den fria Hansastaden Lübeck, från 1830-talet fram till det tyska imperiets tid och den industriella revolutionen. Krig, vetenskapliga framsteg, politiska omställningar… Och allt detta går relativt oförmärkt förbi den (åtminstone till en början) […][...]

Det finns något återhållet över urvalet i den här boken. Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (1776-1822) är en av de största fantasterna i världslitteraturen, men att hans författarskap ändå innehåller starka inslag av realism påpekas tydligt här. Baksidestexten berättar att "den vilda ingivelsen och den nyktra iakttagelsen … bildar en oupplöslig förening" i hans berättelser. De […][...]

När den då tjugoåttaåriga Judith Hermann debuterade med Sommerhaus, später (sv. övers. Sommarhus, senare 2000) 1998 blev hennes novellsamling unisont hyllad av en tysk kritikerkår. Stjärnkritikern Marcel Reich-Ranicki förutspådde Hermann en lysande karriär och det talades om att man i hennes texter kunde finna den nya tyska generationens "litterära sound". Judith Hermann har själv beskrivit […][...]

Redan i början av 1945 stod det klart att Tyskland inte skulle orka hålla emot de allt starkare fienderna från både öst och väst. Tendenserna var tydliga. Det nazistiska imperiet var oundvikligen på väg mot sin undergång. Kanske hade även Hitler insett att slutet var nära. Om så var fallet lät han dock ingen veta […][...]

Liksom levande är det första jag läst av Christa Wolf. Jag hade heller inte någon djupare kunskap om hennes person eller författande. Detta bidrog till att romanens nyckel inte verkade passa något vidare. Till en början. Huvudpersonen, en icke namngiven kvinna, råkar ut för en svår sjukdom. Det hela tar sin början i ambulansen och […][...]

1953 plockar Hans Arbogast upp en ung flyktingkvinna som vill ha lift. Deras slumpartade möte utvecklas till en eftermiddagspassion och Arbogast hävdar själv att Marie Gurth dött oförklarligt i hans armar och att han i panik har gömt kroppen. Men på intet sätt orsakat hennes död. Rättvisan anser något helt annat och dömer honom till […][...]