Recension

: Faust
Faust Johann Wolfgang von Goethe
2003
Natur och Kultur
4/10

Långrandigt livsverk

Utgiven 2003
ISBN 9127078159
Sidor 313
Orginaltitel Faust Eine Tragödie
Översättare Britt G Hallqvist

Om författaren

Johann Wolfgang Goethe (1782 adlad till von Goethe) född 1749 i Frankfurt am Main, död 1832 i Weimar, var poet, romanförfattare, dramatiker, tecknare och naturforskare, sysslade med mineralogi, optik, anatomi och botanik. Var statsman i Weimar, där han skötte finanser, vägväsendet, bergshanteringen och krigsmakten. I sitt första verk, dramat Götz von Berlichingen visade han förakt mot det fransk-klassiska dramats regler, vilket gjorde honom till den unga generationens diktare. I den förromantiska rörelse som kallas Sturm und Drang är detta det främsta verket. Året därpå utkom brevromanen Die Leiden des jungen Werthers, som gjorde honom berömd i hela Europa. Han blev inbjuden av att bo och arbeta i Weimar. Tio år senare reste Goethe till Italien, där han stannade två år. Efter det kunde ägna sig åt författarskapet på heltid. Vänskapen med Schiller inspirerade honom att bland annat skriva bildningsromanen Wilhelm Meisters Lehrjahre med fortsättningenWilhelm Meisters Wanderjahre, dramat Faust, diktverk och ballader. Han skrev också bland annat självbiografin Aus meinem Leben, Dichtung und Wahrheit, Italienische Reise och tusentals brev.

Sök efter boken

Ibland kan äldre litteratur inge en verkligt överväldigande känsla av allmänmänsklighet. Att essensen av att vara människa i stort sett är densamma oavsett tid och plats. Plötsligt känner man sig som en del i något enormt, en gemenskap. Och ibland gör man inte det. Ibland är det riktigt svårt att över huvud taget relatera till något skrivet. Man sitter och stirrar på ett verk och det säger en ingenting. Det kan bero på ett innehåll som är svårt att identifiera sig med, eller på en form som helt enkelt döljer något eventuellt allmänmänskligt under stora sjok av till exempel rim och ändlösa pretto-monologer. Ungefär så känner jag för denna slutgiltiga version av Faust.

Att jag kallar den slutgiltig beror naturligtvis på att det finns flera. Den här utgåvan innehåller Faust I och Faust II, de sista Goethe publicerade. Han arbetade med Faust i princip hela sitt verksamma liv, och det tragiska, om ni frågar mig, är att han bara gjorde den sämre och sämre. Det första utkastet som finns bevarat, det som brukar kallas Ur-Faust, är i jämförelse både fräschare, mer sammanhållet och mindre bortförklarande, men efter det blir det bara långrandigare, rörigare och poänglösare. Denna slutgiltiga version har så många prologer och ramberättelser att den stackars läsaren hinner somna flera gånger om innan det egentligen ”händer något”. Och att faktiskt spela stycket kan det inte bli tal om utan avsevärda strykningar. Det är väl också snarare ett läsdrama. De tidvis snabbt skiftande miljöerna, specialeffekterna och myllret av människor skulle möjligen kunna uppföras i modern film, alternativt animeras av det Disney som gjorde Dumbo (ni vet, den där elefantungen blir packad och hallucinerar halva filmen).

Men vad värre är oskadliggörs hela handlingen av en ”prolog i himlen”, där Gud tillkännager att djävulsfiguren Mefistofeles, som ska försöka lura till sig den uttråkade akademikern Faust, aldrig kan vinna. Att Faust sedan dräller land och rike runt inblandad i diverse dåligheter och inte minst förstör livet för den unga Gretchen – urbilden för den stackars oskyldiga flickan av folket som blir förförd av en mer erfaren, eventuellt ondskefull, man som tröttnar så fort han fått henne – spelar liksom ingen roll. Goethes Faust är egentligen en väldigt modern människa, på jakt efter makt, kärlek, mening. Rädd att stanna upp och uppskatta vad han har skyndar han ständigt vidare, alltför upptagen med sin egen ångest för att se att han i sin brådska trampar på andra. Tyvärr låter Goethe honom agera i ett vakuum där inget han gör får några konsekvenser, han behöver aldrig ta ansvar för sina handlingar. Faust blir på det sättet en sorts anti-existentialism, totalt poänglös.

Goethe var långt ifrån den första som skrev om Faustkaraktären – karln lär till och med ha funnits på riktigt, omkring år 1500 – men hans version är onekligen den mest kända, och det är kanske därför hans Faust är intressant att läsa. Den hör till en av vår kulturs stora myter. Samtidigt är det ett ganska dåligt argument, att man bör läsa saker bara för att de hör till kanon. Det gör de ju enbart för att vi envisas med att läsa dem, skriva om dem och inte minst tvinga på våra litteraturstudenter dem.

Mefistofeles-gestalten var enligt Goethe själv en symbol för franska revolutionen. Mer psykologiskt intressant bli pjäsen emellertid först om man ser – och det är väl den gängse moderna tolkningen – Mefistofeles som Fausts alter ego, de dunkla sidor hos sig själv han inte vill kännas vid. Och allvarligt talat har även detta gjorts bättre på andra håll, till exempel i filmen Fight Club.

Textutdrag (Visa/göm)

Ella Andrén

Publicerad: 2004-08-20 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-29 22:09

Kategori: Recension | Recension: #1305

12 kommentarer

"De tidvis snabbt skiftande miljöerna, specialeffekterna och myllret av människor skulle möjligen kunna uppföras i modern film…"

Den har gjorts som modern film: Fausto 5.0

Jag såg det på en filmfestival i Melbourne för ett par år sedan. Den var ok, lite pervers (gubbsjuk?) och dunkel.

Robert Oregistrerad 2004-09-08 07:59
 

En uppsättning som verkligen kan rekommenderas är Malmöoperans av Gounods Faust. Den är verkligen helt fantastisk!

ella Oregistrerad 2005-03-19 10:57
 

Ella Andrén: Att reducera "Faust" till en sämre version av filmen "Fight club" är väl ändå lite magstarkt. Försök att svinga dig högre upp istället för att frivilligt sjunka ner i amatörpsykologiska förenklingar. Faust är en svår bok, den tog som du nämner större delen av Goethes liv att färdigställa och är därför en hel värld. Harold Blooms har i "Den västerländska kanon" ägnat ett kapitel åt Goethe. Läs den.

Magnus Oregistrerad 2005-03-19 12:04
 

Magnus: Jag tror hon redan har läst den. Och att du inte nödvändigt måste sammankoppla lång tillverkningstid med kvalité. "Fight Club" har kanske mer att säga en människa av idag.

Tyler Durden Oregistrerad 2005-03-20 11:32
 

Nja, jag tror nog med bestämdhet att en bok som Faust rymmer mer om mänskligheten än "Fight club" Faust har helt enkelt fler dimensioner som man – om man har tålamod, kraft och vilja – kan ta till sig. "Fight club" är absolut ingen dålig film. Den visar upp en tragisk gestalt som inte orkar leva i relationer och som inte har förmågan att fördjupa sina relationer. Vi får se vilka följder det kan få för hans egen del (flykt in i sinnesjukdom) och för omgivningen en totalitär pseudovärld där kärlek och medmänsklighet inte existerar. Och inte heller någon egentlig frihet.

Magnus Oregistrerad 2005-03-20 12:49
 

Magnus: "Fight Club" handlar väl egentligen inte bara om en individ, utan om ett sinnestillstånd. ´"You are not the content of your wallet". Tror den har mycket att säga om den mamon-styrda verklighet vi lever i.

Tyler Durden Oregistrerad 2005-03-20 15:06
 

Tyler Durden: Missförstå mig inte, jag tycker att "Fight club" är en intressant film. Dock är den inte lika mångfasetterad som Faust. Faust har fler dimensioner och hållerfortfarande. Det är det som är pudelns kärna (för att travestera Goethe) i den här diskussionen.

Magnus Oregistrerad 2005-03-20 17:01
 

Magnus: Kan förstå vad du menar, men behöver nog något mer precist argument än att den har fler dimensioner…

Tyler Durden Oregistrerad 2005-03-20 20:08
 

Boken "Fight Club" av Chuck Palahniuk då? Är det inte bättre att jämföra bok med bok och film med film?Palahniuk är en mycket intressant författare som mkt effektivt kommenterar sin samtid.

R Oregistrerad 2005-03-21 17:49
 

Uppenbarligen har recensent börjat läsa verket troende att det är skrivet i underhållande syfte. Då hon inte har förstått något har hon helt enkelt struntat i det och fortsatt läsa. Att varje liten monolog är ett livsfilosofiskt underverk har hon missat. Faust är inte ett verk att läsa och lägga på hyllan, utan ett verk att leva med, under en längre period.

David Oregistrerad 2005-03-23 08:31
 

Det är väldigt roligt att se att den här boken väcker starka känslor. Men David, du tar helt fel om du tror att jag betraktar den som någon sorts billig underhållning. Tvärtemot vad du påstår har jag tillbringat ungefär halva livet i en nära personlig relation till den och för mig är Faust-berättelsen en av de stora berättelserna om den moderna människan. Men i mina ögon är ungdomsverket Ur-Faust betydligt livkraftigare, mer renodlat, träffsäkert, intelligent och, ja, roligt. Därför måste jag beklaga att någon som jag ser det ägnar ett helt liv åt att göra sitt mästerverk mer konstlat, uppstyltat och faktiskt sämre.

Ella Andrén Redaktionen 2005-03-23 23:14
 

Märk väl. Som Du ser det. Det skulle kunna tyckas att du som rescenscent helt enkelt ger intryck av att inte direkt vara den rätta personen för uppdraget. Men tyck vidare du…..

p s Betet som du svalde om Mefistofeles, var inte det en väl tunn soppa….Stor i orden,liten på jorden

Lena holmberg Oregistrerad 2009-05-19 13:34
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?