Hördu! ropade Mumintrollet. Vad är det? Varför är allting grått?! Stör mig inte, sa Bisamråttan. Spring och lek! Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra nånting åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt. Vilken sak?! skrek trollet. Jordens undergång förstås, förklarade Bisamråttan lugnt. Ljuset skiftar, något farligt […][...]

När våren kommer till Mumindalen, och familjen vaknar upp efter sitt vinteride så går Snusmumriken och Sniff och Mumintrollet ut på en vårpromenad. En lång vandring, längre än vanligt – för att möta våren. Och de hittar en hatt, en stor svart trollkarlshatt som de tar med sig hem till muminhuset. Saken med trollkarlshatten är […][...]

Jag skulle vilja hjälpa honom men allting har blivit så svårt att förklara, det jag säger blir varken mottaget eller förkastat, bara något som en gammal människa har sagt. När Tove Jansson besökte USA i början av 70-talet fick hon se en av ”solstäderna” – de där nybyggda städerna i Florida, där alla nyinflyttade har […][...]

Tove Jansson och Tuulikki Pietilä köpte sig en liten liten ö så långt ut i skärgården man kunde komma, inte långt från där Tove hade placerat Muminpappans fyr, den lilla fluglorten på kartan. De byggde sig ett litet litet hus, och där tillbringade de somrarna i 25 år. Och där skrev Tove Sommarboken, en liten […][...]

Och nu såg homsan Toft stormlyktan som pappan hade hängt i masttoppen. Den hade en mild varm färg och den brann stadigt. Båten var mycket långt borta. Homsan Toft hade god tid på sig att gå ner genom skogen och följa stranden till båtbryggan, precis lagom för att ta emot fånglinan. Där slutar ju berättelsen […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

”Det här är en bok för den som gärna vill berätta sig själv”, inleder Merete Mazzarella. Det kan man göra genom att skriva, men också muntligen, menar hon, och fortsätter (och det är här jag blir riktigt intresserad): ”Jag hoppas och tror att här också kan finnas något av intresse för den som än så […][...]

Det spelade liksom ingen roll om en var 1,5 år, 4 år eller 29 år i min familj. Alla sögs liksom in i min lilla svarta telefon och pillade, lyssnade och skakade på den. Allt började med att fyraåringen en morgon önskade sig nya mumin-appen. Att sandlådesnacket i parken är ett helt annat nu än […][...]

Det är ofta jag får tipsa andra människor om böcker. I bokhandeln åt kunder, som bokbloggare åt andra bloggare, som bokmal åt vänkretsen. Ibland tipsar jag på eget bevåg, ibland får jag en direkt fråga (där frågeställaren nog inte har en aning om vilka fördämningar hen precis öppnade). Som en av få finlandssvenska medlemmar i […][...]

Sommaren har redan visat lite av sin prakt och förmodligen har vi fler timmar i solen att se fram emot de närmaste månaderna. Boknördar pratar däremot hellre om vilken bok de läser än klagar på vädret, och tur är väl då att det går lika bra att läsa när regnet faller och åskan mullrar som […][...]