Den vita kaninen. Den galna tebjudningen. Den storleende katten. Den bolmande kålmasken. ”Ät mig!” ”Drick mig!” Den blodtörstiga drottningen. ”Hugg huvudet av dem!” Få barnböcker innehåller väl så många ikoniska figurer som Lewis Carrolls Alice i Underlandet. Den är nästan så ikonisk att man måste ta ett steg tillbaka för att riktigt se den i […][...]

Att Tove Jansson skulle fyllt hundra år 2014 har redan firats åtskilligt, med både helt nya böcker och nyutgåvor av och om henne. På dagensbok.com uppmärksammade vi hennes födelsedag den 9:e augusti med Björns recensioner av Sommarboken, Den ärliga bedragaren och Solstaden och i vår barn- och ungdomsboksvecka under höstlovet läste Håkan Trollkarlens hatt och […][...]

Kanske är det fel ände att börja i, en brevsamling, om man inte först läst en biografi eller liknande över personen som skriver. Det känner jag åtminstone i början av Brev från Tove Jansson. Det kan vara svårt att hänga med i referenser och relationer, inte minst för att hon har så många olika smeknamn […][...]

När Mumintrollet vaknar en morgon i januari innebär det att något händer för första gången någonsin. Mumintroll genom alla tider har alltid sovit igenom vintern, men nu kan trollet inte somna om – han försöker väcka sin mamma men det går inte, och till sist finner han sig i sitt öde, klättrar upp på vinden […][...]

Vi alla behöver mentala landskap – verkliga platser att drömma om, och tanken på dem att lugnas i. Tove Jansson hade bland annat en dröm om att bo på en egen ö. Och ville ett tag skapa en konstnärskoloni i Marocko. Mentala landskap för fantasin. Också drömmen om att flytta till Tongaöarna till ”en hjärtformad […][...]

Det tycks vara någon slags förbannelse som drabbar folk som ritar och skriver för barn: blir de tillräckligt framgångsrika, blir de också allra mest kända för det. Oavsett vilken annan konst de skapar, så knuffar barnböckerna ut den. Barbro Lindgren pratade om det i en intervju för ett tag sen, besvikelsen över att ingen läser […][...]

Vad gör egentligen pappor innan de blir pappor? Inte minst för barn kan det ju vara svårt att begripa att det funnits ett liv innan de själva fanns. På något sätt gestaltar Tove Jansson det där kongenialt när hon låter Muminpappan och Muminmamman heta just precis så även långt innan de faktiskt blev Mumintrollets föräldrar. […][...]

Under helgen som gått har jag varit med och hjälpt till i kulisserna på EM i poetry slam. Poeter från tretton europeiska länder har invaderat Malmö. Det har varit fantastiskt att få översköljas av alla dessa språk! Ständigt med en engelsk översättning på väggen bakom, förstås, för oss språkliga analfabeter att hänga med i. För […][...]

Hördu! ropade Mumintrollet. Vad är det? Varför är allting grått?! Stör mig inte, sa Bisamråttan. Spring och lek! Lek så länge du får leka. Vi kan ändå inte göra nånting åt saken så det är lika bra att ta det filosofiskt. Vilken sak?! skrek trollet. Jordens undergång förstås, förklarade Bisamråttan lugnt. Ljuset skiftar, något farligt […][...]

När våren kommer till Mumindalen, och familjen vaknar upp efter sitt vinteride så går Snusmumriken och Sniff och Mumintrollet ut på en vårpromenad. En lång vandring, längre än vanligt – för att möta våren. Och de hittar en hatt, en stor svart trollkarlshatt som de tar med sig hem till muminhuset. Saken med trollkarlshatten är […][...]